_

Nattens musik

/ Malin

Var på studiebesök på SR Luleå idag. Inte speciellt innehållsrikt, men dagen bjöd i alla fall på sushi och en biltur. Alltid något. Dessutom var Domkyrkan lika fin som alltid och kön för att vaccinera sig mot svinis har väl sällan varit så lång.

/ Malin

Det här är ingenting jag kommer blogga någonting större om, men idag har det inträffat något ofattbart i min släkt. Min moster fick en stroke i förmiddags som de opererade i sex timmar. Utan framsteg. hennes ena hjärnhalva är nästintill helt förlamad, vilket innebär att bland annat hennes talförmåga är helt noll och om hon har TUR kan hon säga enkla ord som "ja" och "nej" först om två år.

Så snabbt allting kan förändras och vad maktlös jag är på 130 mils avstånd.
Den här låten är till dig moster, med din favorit Jerry Williams:

Vi tar en dag i taget nu, jag tar en dag i taget.
/Malin

Kudden var så kall, len och mjuk idag. I två timmar låg jag kvar, trots att både mobilen och klockradion ringt x antal gånger..det gjorde ingenting. Seminariet blev ju inställt och vädret utanför är inte lockande. Så istället har jag tillbringat morgonen med radio, frukost och disk. Fin kombination det där. Igår kväll lagade jag lite kläder, sådant som väntat på att bli det en längre tid, tid saknas, eller kanske snarare prioriteringarna har varit annorlunda. Tusen gånger per dag trycker jag på mailboxen för att se om några nya mail inkommit, det har de tofta - men fel mail. Jag väntar på praktikmail/samtal. Som så många andra också verkar göra...Återstår att se. Nej, nu ska jag dra på mig träningskläderna, stoppa musik i öronen och bege mig till gymmet. Verkligen på tiden.

Förövrigt är det någon som gömmer en kavaj i sin garderob som den tröttnat på, så är jag intresserad, ja alltså om den är lite oversize och skulle kunna passa mig....Ciao!

/ Malin

Idag agerade jag skådespelerska i en film som några studenter på skolans spelade in, den skulle baseras på genus och perspektiv. Jag spelade mamma Karin som var den klassiska mamman ( i alla fall som den typiska rollen sett ut). Det var kul, intressant och skön start på veckan. Efter det använde jag denna dagen mest till att "ta igen" helgen jag missade, eller snarare tillbringade i skolan. Bland annat fikade jag på stan med Fia och Sandra i två timmar, massor med idèer sprutades bland annat. Sedan har jag även sett första avsnittet i Tv4s nya dokumentär serie "Mamma till en mördare", en serie som intresserar mig och som berörde. Ett oerhört svårt ämne att uppmärksamma och som många har vilt skilda åsikter kring. Intressant och rörande.

Imorgon skulle jag haft kulturseminarium, men det blev inställt på grund av att gästläraren blivit sjuk, förhoppningsvis inte i svinis...men på grund av det inställda seminariet funderar jag på långfrukost. Något som är bland det godaste, skönaste och mest uppiggande!

Vill tipsa er som har runt 37 i skostorlek, lägg ett bud på dessa godingar!


/ Malin

Tidigare i höstas var jag i Stockholm över en helg. En av kvällarna åt jag och mamma middag på en av restaurangerna i Gamla stan. Efteråt skulle vi ta tunnelbanan till hotellet och i "gången" ned till T-banan stod han med sin gitarr och fodralet framför fötterna i ett rop efter en slant. 

Som jag (tyvärr) brukar så gick jag även denna gång förbi en av alla gatumusikanter som existerar...men jag hann bara några meter innan jag stannade upp och började rota febrilt i fickorna efter mynt. Jag hade hört tonerna av Göteborg, tonerna av pop, tonerna av något som berör. Jag kände några mynt och vände mig snabbt om och började gå mot den brunhårige killen med snedlugg och converse - och jag började sjunga, i takt med honom....och det kommer kanske inte alltid vara vi två. Bara så länge det finns stjärnor över oss och bara sålänge våra hjärtan klarar av att slå....Jag kastade mina två femmor i gitarrfodralet och blickade lite snabbt, generat upp och mötte hans ögon...sedan småsprang jag därifrån.

Tiden stannade för en liten stund och hjärtat bultade lite extra. Det var ett ögonblick, som jag vill klistra fast - mitt löjliga leende på T-banan som inte kunde förstå. Gårdakvarnar och skit. Om två veckor åker jag till Göteborg, det ska bli skönt. I norrland är det bara trist och kallt och inte någonstans finns det någon gatumusikant.


/ Malin

Pluggar...ganska seriöst just nu. Men det är så patetiskt, uppgiften jag förösker att göra just nu är en produktionsplanering, som innebär att skriva ned sitt tänkta arbete, metod och en tidsplan. Det sistnämnda är något jag borde ta med till resten av min vardag också, helt klart inte min starkaste egenskap, att planera och strukturera upp dagarna på ett sunt sätt. Därför känns det näst intill komiskt att försöka skriva ihop deadlines och planering inför kommande månad när det gäller denna kurs (kulturjournalistik). Hur ska det gå? Jag frustar, stönar och ropar på hjälp genom vardagsrummet, men ingen lyssnar - ingen är hemma. Inte i mitt huvud heller.

Det är fredag idag och jag vill helst av allt bara lägga mig i soffan och dra en filt över huvudet. Men nej. Möte 13.00, möte 16.00, deadline för inlämningen av produktionsplanen 17.00 och sedan vara serveringsansvarig 20.00 ikväll. Vilken dag.

Ingen tid får gå till spillo, till lunch var min "tanke" att produktionsplanen skulle vara inlämnad, men som sagt. Tidsplanering och jag är inte bästa vänner, men vi kanske kan bli?

Bjuder på en spellista, denna fredagen den 13:e.

Take Care / Malin

Efter 278 veckor, det vill säga mer än 5 år tvingades låten "Du är min man" att lämna Svensktoppen. 

Det var den 11:e juli 2004 som Benny Anderssons Orkester och Helen Sjöholms låt "Du är min man" gick rakt in på Svensktoppens förstaplats. I stort sett har låten slagit alla möjliga rekord.

Känslorna bland Svensktoppens lyssnare är starka efter beskedet att låten inte kommer spela någonting mer. Tryck här för att läsa mer och lyssna vad Stockholmsborna tycker om detta.

Bild och fakta: www.sr.se