En del
Stockholm är fint idag. Solen lyser och det är sådär lagom bitande i kinderna. Lina fixade kaffe imorse, vilket hon vet drar mina smilgropar uppåt. Jag njöt ordentligt och extra länge av det väldoftande och varma i koppen. Sedan begav jag mig till jobbet, Lina somnade om. På väg till jobbet lyssnade jag en sväng på Winnerbäck, det liksom kryddade stämningen lite extra. Det har varit mycket bra musik senaste dagarna. I lördags var vi list-inbjudna till en spelning med Salem Al Fakirs band på Mosebacke, i söndags blev jag inbjuden till Kent-spelningen på Annexet och idag ska jag och tre vänner skratta så vi förhoppningsvis viker oss på mitten. Kvarteret Skatan på Rival blev jag erbjuden biljetter till av en snäll person som sköter ljuset under föreställningen. Stockholm är bra. Igår, med utsikt över Gamla stan tillsammans med en "wildberry mojito" kändes det bra, mycket bra.
Imorgon drar jag till Falun för att fira en 25-åring och för att umgås. Men först arbete idag.
Take Care.
Malin
Piteå i vintras.
747
Låtlistan:
Taxmannen
Palace & Main
Vinternoll 2
Töntarna
Socker
Sjukhus
Romeo återvänder ensam
Generation X
Musik Non Stop
Idioter
Chans
Saker man ser
FF
Ingenting
Vy från ett luftslott
Krossa allt
LSD, någon?
Dom Andra
På drift
Kevlarsjäl
Mannen i den vita hatten (16 år senare)
/ Malin
Slickat vargansikte.
Efter besöket hos kamelerna blev det en kort lunch då jagn hann torka upp en aning, för att sedan uppleva delfinshowen, höjdpunkten för dagen. Jag hade innan fått reda på att jag efteråt skulle få klappa en av delfinerna, vilken har vart en stor dröm för mig. Efter delfinshowen var det då dags, i ett par stövlar var jag helt plötsligt framme vid bassängkanten och klappade en delfin. Mitt i all min egna glädje över detta hade jag en bandspelare med tillhörande mikrofon och hörlurar. Att hålla sig kvar på bassängkanten var en konst i sig. Besöket med delfinen gick mycket bra, men behöll jag mig torr? Nej då. Helt plötligt får delfinen ett ryck och skvätter ner mig och delfinskötaren totalt. Hela jag var en blöt trasa, men det end ajag i de tläget kunde tänka på var bandspelaren. Den klarade sig. Tack och lov. Blöt och kissenödig blir nästa stopp hos vargarna. Vargskötaren frågar mig på väg till vargarna om jag är rädd för hundar. Mitt huvud säger "ja, ja, ja", till honom svarar ja - "njea". Sedan säger han till mig X antal saker jag ska tänka på och att de kommer slicka mig i hela ansiktet - av kärlek. Hjärtat dunkar när jag med instoppade skosnören, gömd luva, lågt knuten tofs och bandspelaren gömde bakom dubbla jackor går in hso vargarna. Och precis som skötaren hade berättat så hoppade dessa djur upp på mig, slickade mig, och försöka sno "puffskyddet" från mikrofonen. Men det gick bra.
Sedan efter ytterliggare två timmar med olika djurbesök, så blir jag skjutsad till stationen för att åka mot Stockholm igen. Jag är både frusen och kissenödig och snön bara vräker ned. En halvtimme tidigt kommer jag till stationen vilket innebär att jag fick med myrsteg gå inne i den lilla matbutiken trehundra varv, kissenödig. Köper mig två äpplen, en kvällstidning, deodorant för att lindra kameldoften och en tia-lott. I kassan frågar expediten om jag har leg, jag hinner reagera och frågar varför. Han svarar "18-årsgräns på lotter", jag fattar piken och sträcker fram körkortet. Kanske berodde det på att jag hade ett slickat ansikte. Vargslickat ansikte. Sedan för att göra denna historien ännu mer komplicerad åkte jag egentligen med fel tåg, ett försenat tåg som gick på min egentliga avgång - men som blev väldigt rätt till slut. Och om inte det vore nog så kom jag lämpligt till T-banan för att en olycka precis skulle ha inträffat. Så klart. 45 minuters väntan på centralen, jag kände hur jag stank kamle för varje minut som gick. Till slut kom jag hem, vann tio kronor och duschade bort kameldoften.
/ Malin