_

Jag vet.....vi bloggar inte så mycket längre - men DETTA måste ni se!
Du kan vinna en iPhone. Sugen? Och så lätt det är att delta och ha chansen att vinna. Gör det, du ångrar dig annars. Dessutom är Telia bäst, deras "max25"-erbjudande är jag mäkta nöjd med.


Därför ska jag vinna:
Under den varma och fantastiska midsommarnatten var det inte bara jag som tog ett dopp, utan även min mobil - och sedan sa det stopp!
Kämpar och skäms just nu med en gammal "tegelsten", det är knappt så jag orkar bära den.
Mot Telia jag alltid trogen är, och en  iPhone mig bättre än en tegelsten klär.




Puss / Malin

Det var väldigt längesedan jag skrev, av olika anledningar. Framförallt har det handlat om att det inte funnits någon inspiration till att skriva - och för lite tid. Det tio veckorna i Stockholm gick som tiden brukar göra när man har roligt, alldeles för snabbt. Jag är tillbaka i Piteå, staden som inte borde kallas för en stad. Det blev en fin påsk här och veckorna går fort. Ett B-arbete är påbörjat, men inte mycket mer än just påbörjat. Annars är det mest väldigt mycket att göra.

Igår var det min första Kårkväll på väldigt länge, det var konsert. Studenter från skolan spelade Foo Fighters, till min stora belåtenhet! Rösten tog slut och varmt var det. Det gjorde ingenting. Jag lirade luftgitarr, sjöng, gick ned i brygga och sjöng lite till. Sedan grät jag. Fast inte under spelningen, utan när sista låten spelades. Jag grät. Patetiskt. Men Djn väljer att avsluta kvällen med Håkan Hellström, och inte med en låt - utan tre stycken. Och det var när sista låten började som det brast. "Nu kan du få mig så lätt". Kåren har aldrig någonsin spelat så mycket Håkan någongång, och absolut inte den låten. Jag kastade mig i en av sofforna på sidan av dansgolvet och stirrade ut över dansgolvet där alla supergulliga och fulla människor dansade. Tillsammans. Själv låg jag i soffan och var äckligt nostalgisk.

Idag har varit en fantastisk dag med fem timmars umgänge i solen och årets första grill. Känslan av "blossiga" kinder är mysig. Hoppas på att de stora snöhögar som pryder "staden" nu också snart kan försvinna. Det hade inte gjort någonting alls.


Take Care.

Igår njöt jag av Kent i Annexet, Stockholm. En fin spelning. Annexet var fullt och målgruppen bred. Och som det inte vore nog med en fin spelning med bra låtar så märkte jag i garderobskön att jag fått ett väldigt fint galgnummer. 747. Kan man ta det som ett tecken?

Den här dagen har varit minst sagt intensiv och innehållsrik. 08:14 rullade tåget mot Kolmården ut från Stockholms Central. Vid tiotiden möttes jag upp vid Kolmårdes station av Silvy som arbetar på Kolmården. jag ska tillbringa hela dagen på Kolmården för att träffa några olika djur på nära håll för att göra reportage om dem. Besöket startar i terrariet. En kille som arbetar där säger att vi ska först träffa krokodilerna. Lite oroligt säger jag "okej". Och mycket riktigt får jag träffa både en vuxen krokodil och en bebis krokodil. Efter det ler han lite och säger att det är dags för ett besök hos ormarna. Bakvägen in i ett av glasrummen tar vi och där ser jag de långa ormarna ligga på vakt bland växterna. Jag är livrädd för ormar. Killen tar upp en av ormarna som direkt börjar kräla, men det var bara att bita ihop och ja, jag klappade. Flera gånger. Efter en kort trip hos fiskarna därefter så bard et va bort mot kamelerna, som trots kylan och snön befann sig utomhus. En annan kille möter där upp mig och säger åt mig att hoppa ned hos Kamelerna. Och kamelbajs. Här börjar lukten att sprida sig som sedan ska följa med hela dagen. Vi går runt inne hos kamelerna och efter ett tag blir det dags för mig att rida. På en blöt kamel. Jojomensan, upp på kamelen och där någonstans slår urinvägsinfektionen till (ja, jag har inte fått det än...men lär inte vara långt borta). Blöt var jag i vilket fall.

Efter besöket hos kamelerna blev det en kort lunch då jagn hann torka upp en aning, för att sedan uppleva delfinshowen, höjdpunkten för dagen. Jag hade innan fått reda på att jag efteråt skulle få klappa en av delfinerna, vilken har vart en stor dröm för mig. Efter delfinshowen var det då dags, i ett par stövlar var jag helt plötsligt framme vid bassängkanten och klappade en delfin. Mitt i all min egna glädje över detta hade jag en bandspelare med tillhörande mikrofon och hörlurar. Att hålla sig kvar på bassängkanten var en konst i sig. Besöket med delfinen gick mycket bra, men behöll jag mig torr? Nej då. Helt plötligt får delfinen ett ryck och skvätter ner mig och delfinskötaren totalt. Hela jag var en blöt trasa, men det end ajag i de tläget kunde tänka på var bandspelaren. Den klarade sig. Tack och lov. Blöt och kissenödig blir nästa stopp hos vargarna. Vargskötaren frågar mig på väg till vargarna om jag är rädd för hundar. Mitt huvud säger "ja, ja, ja", till honom svarar ja - "njea". Sedan säger han till mig X antal saker jag ska tänka på och att de kommer slicka mig i hela ansiktet - av kärlek. Hjärtat dunkar när jag med instoppade skosnören, gömd luva, lågt knuten tofs och bandspelaren gömde bakom dubbla jackor går in hso vargarna. Och precis som skötaren hade berättat så hoppade dessa djur upp på mig, slickade mig, och försöka sno "puffskyddet" från mikrofonen. Men det gick bra.

Sedan efter ytterliggare två timmar med olika djurbesök, så blir jag skjutsad till stationen för att åka mot Stockholm igen. Jag är både frusen och kissenödig och snön bara vräker ned. En halvtimme tidigt kommer jag till stationen vilket innebär att jag fick med myrsteg gå inne i den lilla matbutiken trehundra varv, kissenödig. Köper mig två äpplen, en kvällstidning, deodorant för att lindra kameldoften och en tia-lott. I kassan frågar expediten om jag har leg, jag hinner reagera och frågar varför. Han svarar "18-årsgräns på lotter", jag fattar piken och sträcker fram körkortet. Kanske berodde det på att jag hade ett slickat ansikte. Vargslickat ansikte. Sedan för att göra denna historien ännu mer komplicerad åkte jag egentligen med fel tåg, ett försenat tåg som gick på min egentliga avgång - men som blev väldigt rätt till slut. Och om inte det vore nog så kom jag lämpligt till T-banan för att en olycka precis skulle ha inträffat. Så klart. 45 minuters väntan på centralen, jag kände hur jag stank kamle för varje minut som gick. Till slut kom jag hem, vann tio kronor och duschade bort kameldoften.

/ Malin

Min kropp är i ett rastlöst tillstånd. Som att vara kär - fast verkligen tvärtom. Är det snön som gör någonting med oss? Dagarna består av jobb, lunch och OS. Typ så. Och en stor dos äckligt Internet. Och folk som är missnöjda och nöjda för den delen. De människorna är nästan äckligare än Internet. Fast det handlar nog om avundsjuka. Eller typ något liknande som folk drabbas av när det är kallt och snöflingorna är i samma storlek som pingisbollarna som gubbarna i idrottshallen spelar över det halvtaskiga bordet som de fick efter att 15-års killarna hade tröttnat på det. Stockholm gör mig desperat, desperat över att vilja ha mer. Lite bättre. Här dricker folk alkohol fast de inte vill och dricker kaffe som de inte tycker om. Sedan använder självklart herrarna de snyggaste kängorna för att jag ska dö litegrann, varje morgon i tunnelbanan. Äckligt. Och jag är svartsjuk på tjejen som helt uppenbart tillhör killen i kängorna.

Allt är uppgjort. Snön också.
Och jag är ganska desperat. Och hungrig.


/ Malin

Jag har svårt att somna. Tidigare ikväll såg jag tillsammans med två vänner "Walk the Line", en film om Johnny Cash. Det var ett stycke film som fick kroppsdelar att vilja lämna kroppen och känslan av att velat uppleva 50-talet ännu mer påtaglig än innan. En vacker Joaquin Phoenix och massor av musik. Johnnys musik.

" As sure as night is dark and day is light
I keep you on my mind both day and night
And happiness I've known proves that it's right
Because you're mine, I walk the line

You've got a way to keep me on your side
You give me cause for love that I can't hide
For you I know I'd even try to turn the tide
Because you're mine, I walk the line "

Walk the Line - Johnny Cash.




/ Malin

Idag har varit en hektisk dag som bestått av redigering och inspelning. Plus en snabb lunch. Och en fika. Gjorde en intervju med Alice Svensson och dessutom är hon veckas gäst i P4 Junior som sänds på lördag. Inspelningen av P4 Junior gick bra, så även intervjun jag gjorde. Gick nyss in på Alice blogg och hittade då bilden hon bad mig ta med hennes mobilkamera när hon besökte oss. Alice blogg hittar ni här.



Jag kom hem vid 21:30 ikväll ifrån jobbet, det är väl inte helt sunt, men var sjuk tidigare i veckna och ville jobba ifatt med några inslag. Imorgon är det fredag vilket denna vecka betyder ännu mer redigering och förhoppningsvis en bra kväll med förfest, kårpub och eventuell utgång. Vi får se.



Shout Out Louds är KÄRLEK!


Stockholm är så bra!

/ Malin