Två dagar utan minsta tanke, bara en väska av lyx. Typ.

Jag ska packa. Packa en väska till Halmstad. En väska som jag inte alls vet vad jag ska fylla med. Jag tror jag bara ska fylla den med plagg jag tycker om. Plagg som får mig pigg, fräsh och ger en lagom bra känsla av lyx. Alltså, lyx av ledighet. Ledighetslyx. Som jag tidigare nämde är det imorgon som jag ska åka något söderut för att leka golfhustru. Jag vet inte alls hur onsdag - torsdag kommer se ut, och ärligt talat bryr jag mig inte heller. Om jag så ska tillbringa större delarna av dagarna på en stor gräsmatta vid namn golfbana gör det ingenting. Vi får helt enkelt se vad jag har att berätta när jag kommer hem.
Tills dess får Kristina hålla ställningarna här på bloggen.

Hon skrev i förra inlägget om Hultsfred. Älskade Hultsfred. Ja, jag vill verkligen dit - men ska tyvärr jobba och vet inte om jag har varken "mage" eller råd att tacka nej till att jobba. Däremot PEACE and LOVE, var är ni - alla ni som älskar The Kooks och Razorlight?! Fram med er, tack.

Jag läser just nu en bok som berör för varje blad jag vänder. Jag somnar varje kväll med tårar på mina kinder, vet inte hur jag ska tolka det - så väljer att tolka det som att det är en jäklan bra bok. Innan jag dör, heter den. Boken handlar om en 16 årig tjej som vet att hon snart ska dö i cancer. Hon skriver en lista med saker hon vill hinna upptäcka innan hon dör, överst på listan står det att "vara med en kille".  Här under följer ett utklipp ur boken som fick mig att helt tappa fattningen, bedöm själva:
Det kommer verkligen att hända. De har ju sagt att det skulle bli så, men nu går det mycket fortare än någon hade trott. Jag kommer verkligen aldrig börja skolan igen. Aldrig någonsin. Jag kommer aldrig bli berömd eller lämna något av värde efter mig. Jag kommer aldrig att gå på college eller ha ett jobb. Jag kommer inte få se min bror växa upp. Jag kommer inte att resa, aldrig tjäna pengar, aldrig köra bil, aldrig bli kär eller flytta hemifrån eller köpa ett eget hus. Det är verkligen, verkligen sant.
LÄS BOKEN.

Idag har det varit en något omtumlande dag. Först jobbade jag ute på den marinan där jag tidigare år har jobbat. Men nu fick jag fotografera båtar som skulle säljas, svara i telefon, hjälpa kunder och designa affisher. Mycket kul. Dessutom fick jag beröm och lunch av min chef, som dessutom kanske har ett annat jobb på G åt mig...spännande. Dock slutade inte dagen lika bra. Min syster ringde och sa att hon hade krockat. Och att ambulans, polis och brandkår var på plats. Hjärtat satte sig i halsgropen för en sekund, men hon sa sedan att både hon och kvinnan i den andra bilen mådde helt okej. Bilarna däremot fick ta en del stryk, men i det stora hela så gick det förhållandevis bra.
Som tur var.

Nu ska jag packa "lyxväskan" och duscha. Ska upp i gryningen imorgon. Ring om ni har tråkigt i dagarna, jag har säkerligen tid för att snackas vid medan jag njuter av (solen?!) vid golfbanan.



Puss och Kram från Malin


Kommentarer
Postat av: michaela

men va? stackarn... hälsa sara och lycka till idag och imorgon. hoppas allt är bra med henne, ändå! puss.

2009-06-17 @ 13:50:51
URL: http://michaelamaria.wordpress.com/blog

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0