_

Nu har jag äntligen tid att skriva igen, tentan är gjord och några lediga dagar framför mig. Okej, börjar där jag slutade förra gången - resan.

Hur gick den?
De nya skorna var på när resan till Piteå skulle gå, det var planen. Mamma och syster var med på stationen och mamma sa att hon inte ville att jag skulle åka - jag svarade med att "nej, men nu är det så!" Det var tråkigt och vemodigt att åka ut ifrån Göteborgs station i fredags, som lovat hade jag Håkan Hellström i hörlurarna vilket gjorde helheten ännu tydligare. I min kupè skulle sex stycken av det kvinnliga könet sova, det var det jag visste. Fick sovplats 26, vilket är mitt lyckonummer.

Det jag dock inte hade räknat med var att en av dessa skulle vara en unge på cirka 1,5 år tillsammans med hennes unga mamma. Okej tänkte jag, ungen verkade lugn och tittade på Pingu, fine. I kupèn fanns även två stycken tyska tjejer och en tjej som mest var tyst och kollade på film. Det var långa timmar, ville ju försöka att inte sova för tidigt så jag skulle vakna mitt i natten och inte kunna sova då. Jag varierade mig mellan - musik, tidning, plugg och att snaska på nötter. det var trångt, varmt och en av de tyska tjejerna luktade svett. Ja, jag vet "vad taskig jag låter..." men hon gjorde verkligen det. Tillslut gick jag till bistrovagnen, drack te och försökte plugga där istället. Det var ensamt och ganska tråkigt, men timmarna flöt på bättre än väntat. Vid halv elva beslutade jag mig för att bädda ned mig i sängen, det var lättare sagt än gjort. Jag läste lite granna, löste lite korsord och sedan tvingade jag ögonen att blunda. Då började det. Ungens skrik. Jag somnade, vaknade, somnade, vaknade....Och ungen bara fortsatte att skrika. Tryckte i hörlurarna i öronen och verkligen anträngde mig för att koppla bort skriket. Vi övriga i kupèn vaknade i alla fall varje timme fram till åtta på morgonen då det var dags att kanske börja vakna, käka lite frukost och någon skulle gå av.



Efter några timmar var jag ensam kvar i kupèn, vilket var otroligt skönt. Beviset för att en lite person hade befunnit sig där var en liten smartiesförpackning. Jag kom tillslut fam i ett vitt Luleå. På stationen stod en glad Sara och väntade på mig, det visade sig att vi skulle få vänta två timmar i Luleå på bussen. Vi bestämde oss för att tillbringa dem i affärerna, Sara fyndade ordentligt och vi köpte även ljuslyktor till vårt fönster, de ser ut som små rymdskepp - jättesöta. Sedan tog vi bussen hem till Piteå i en underbar solnedgång. Jag var hemma. Väl i lägenheten får jag en till julklapp ifrån sambon, en klapp som var ett bevis på att hon kände mig ganska bra. Ett kort och en bild på Mando Diao. "Vill du gå på Mando Diao med mig?" Stod det på kortet. Klart jag vill!, skrek jag ut. Mumma.



Hur gick då tentan igår?
Alltid lika svårt att säga, jag kände mig oroväckande lugn och försökte puscha mig lite genom att slå lite lätt i ansiktet. Övriga i salen skrattade. Det kändes efter att ha suttit tre timmar ganska okej ändå och jag hoppas att det går vägen. Efter det väntade tentafest, mycket trevligt. Blev lite av en reunion att träffa alla igen och det blev både dans och snöbollskrig. Efterfesten pågick sedan till halv fem på morgonen med avslutning på 7 eleven, bra. (Bilder ifrån festen hittar ni på ansiktsboken). Idag har jag bara tagit det lugnt, sov länge och gick direkt på lunchen tillsammans med Sara. Sedan har vi suttit i soffan, druckit kaffe och kollat på "Smala Sussie", skönt. Ikväll kanske det blir bio - Allt flyter, vi får se.

Take Care.
Puss o Kram / Malin