Det var ju bara en dröm?
Madonna blev istället finmiddag. I kräftformat, ja alltså inte då kräftor sådana som många äter, utan jag som ett kräftformat. Och om nu någon mot förmodan skulle vilja äta mig, så visst. Det är bara att börja gnaga. För något röd i hudfärgen har även jag blivit idag, en sex timmars lång vistelse på havet gav den kulören. Det gör inte så mycket ändå, det mesta har troligtvis lugnat sig något imorgon och ärlig talat, hellre lite kräfta än inget alls. Sista dagen på jobbet är avklarad, likaså SNART dagarna på västkusten - med blandade känslor. Packandet har inte ens varit i närheten av att påbörjas, mycket som ska packas? Ja. Men det blir måndagens problem - än så länge är det sista helgen, och den ska njutas av.
Ikväll har jag som tidigare sagts ätit finmiddag tillsammans med Josefine. "Dagens fångst", underbart gott vin, jordgubbar, vit choklad osv.., stod på menyn. Oj vad gott det var och oj vad det är härligt att känna "rätt" människor i vissa lägen. Restaurangbranschen är en sådan. Bröllop var det på restaurangen också, men ändå fick vi ett bord precis vid havskanten....
...sedan har jag en sak att erkänna också, jag har varit väldans förtjust i min jobbarkompis. Illa? Ja, om någon på jobbet skulle läsa detta. Haha, fast skitsamma. Gjorde ju som sagt min sista dag på jobbet igår och förtjust får man ju vara, eller? Han var fin i alla fall.
Imorgon ska jag äta finmiddag igen, med familjen. Sedan mer vin och utgång, antagligen den sista på västkusten för den här säsongen. Ska även, om solen tillåter få ännu en varm dag, då dock med en aning solfaktor...
Just det, jag drömde för några nätter sedan en fantastisk liten dröm. Som jag generat försökte borsta bort när jag vaknade, tills jag kom på - varför skulle jag göra det? Knappast så att jag valde drömmen själv, i så fall helt omedvetet. Jag drömde om HAN. Han som finns på min mobil display, han som jag avgudar och tycker sjunger så bra. Ni vet han. Det var honom jag drömde om, det var han och jag. Det är precis den känslan jag vill ha, den generande känslan - den vill jag ha varje morgon, fast mer levande. På riktigt. För det är så det känns när det pirrar i hela kroppen. Han fick mig att känna så, märkligt. jag menar det var ju bara en dröm?
/ Malin
Ikväll har jag som tidigare sagts ätit finmiddag tillsammans med Josefine. "Dagens fångst", underbart gott vin, jordgubbar, vit choklad osv.., stod på menyn. Oj vad gott det var och oj vad det är härligt att känna "rätt" människor i vissa lägen. Restaurangbranschen är en sådan. Bröllop var det på restaurangen också, men ändå fick vi ett bord precis vid havskanten....
...sedan har jag en sak att erkänna också, jag har varit väldans förtjust i min jobbarkompis. Illa? Ja, om någon på jobbet skulle läsa detta. Haha, fast skitsamma. Gjorde ju som sagt min sista dag på jobbet igår och förtjust får man ju vara, eller? Han var fin i alla fall.
Imorgon ska jag äta finmiddag igen, med familjen. Sedan mer vin och utgång, antagligen den sista på västkusten för den här säsongen. Ska även, om solen tillåter få ännu en varm dag, då dock med en aning solfaktor...
Just det, jag drömde för några nätter sedan en fantastisk liten dröm. Som jag generat försökte borsta bort när jag vaknade, tills jag kom på - varför skulle jag göra det? Knappast så att jag valde drömmen själv, i så fall helt omedvetet. Jag drömde om HAN. Han som finns på min mobil display, han som jag avgudar och tycker sjunger så bra. Ni vet han. Det var honom jag drömde om, det var han och jag. Det är precis den känslan jag vill ha, den generande känslan - den vill jag ha varje morgon, fast mer levande. På riktigt. För det är så det känns när det pirrar i hela kroppen. Han fick mig att känna så, märkligt. jag menar det var ju bara en dröm?
/ Malin
Kommentarer
Trackback
