_

Här är resten av skaran jag tilllhörde under gårdagens halloween fest.

Helen, Bob, Violet och Dash. Familjen The Incredibles!

Halloween 2009 - Vem är jag ?

• Ikväll gästar kent Skavlan i SVT, missa inte!
• Det kommer att släppas en deluxe-version av Röd som innehåller följande: Vinylskivor, 3×10″. Ordinarie låtlista, CD-skiva med specialomslag. Ordinarie låtlista, USB-minne med mp3-filer och högupplösta filer. Ordinarie låtlista, Bok, 118 sidor. Allt förpackad i wellpapplåda För dig som gillar det lilla extra med andra ord!
• Kent har utlyst en remix-tävling. Den person vars remix får mest lyssningar vinner deluxe-versionen. Låt din musikkreativitet flöda (och glöm inte att berätta för mig när du gjort en mix!).
• På måndag sänds fotbollsgalan i TV4, och kent är ett av banden som står på scenen.
• Kent gör vinjett-musiken till UR:s tv-serie Hemlös. Låten heter 2000.
• I senaste numret av QX finns en intervju med kent. De plåtades också ihop "med fyra bögkillar på efterfest" som QX själva uttrycker det. Såhär lät det mellan bandmedlemmarna:
  
  "Sami: Fan såg ni killarna därnere, de är sjukt vältränade…
  Martin: Kan man banta ikapp dem på en halvtimma? Läsarna kommer ju tvivla på vem som är bandet.
  Jocke: Dom kommer tro att modellkillarna är bandet och att vi är ekonomiavdelningen på QX!" (Utdrag ur intervjun hämtad från kent.nu).

Yes nu är det äntligen klart, Shout Out Louds släpper nytt album. När det kommer i butikerna är inte klart än, men låtarna är klara och någon gång i vinter släpps det. Läs mer här.
WIIEHO! Hur firar vi?

Bild lånad från: www.acertainromance.com


/ Malin

Naglarna är svartmålade. Lacket hade blivit sådär äckligt småtjockt som gör det omöjligt att få till bra. Men det gör inte så mycket för jag har det bästa sällskapet. Adam Olenius, killen som sjunger i band som Shout out Louds och Tutankamon. Egentligen behövs det inte sägas mer, men jag gör gärna det ändå. Jag vill älska med hans röst i högtalarna. Jag vill måla kladdigt svart nagellack med hans röst i närheten och jag kan till och med tänka mig att städa i hans omgivning. I timmar har jag lyssnat på dessa band, om och om igen och jag tröttnar inte. Snarare tvärtom. Det gör mig pirrig i kroppen, lustfylld och glad. Precis som det behöver vara. Jag blir även frustrerad, hur dessa olika känslolägen kan samsas vet jag inte, men det kvittar. Bara Adam Olenius finns i rummet.

Imorgon ska vi busa, trixa, fixa och festa - på en måndag. Gustaf fyller 20 år och det ska absolut inte missas. Tyvärr kan jag inte avslöja så mycket än, med risk för att han läser min blogg. Men han har fått sitt första uppdrag där det i stora drag stod:
Befinn dig klockan 19.00 i hissen på nedersta våningen.
Följande saker ska du ha med dig:
• En halsduk • Ett tomt glas • En påse med samarin
• En hink • Ett läppstift • Ett häftstift.
Det ska bli kul. Födelsedagar är roliga och bra ursäkter för att glömma allt annat för en stund.

Nu ska jag sova för att vakna utvilad imorgon. Det blir en fullspäckad dag med innehåll som träning, en sväng på stan, kursutvärdering och trix & fix. Kul! Vi får se hur länge det svarta nagellacket får stanna imorgon..

/ Malin

Torsdag morgon. Full fart. Nje kanske inte riktigt än, sitter fortfarande och smuttar på morgonens kaffe och försiktigt tar bort osten från bordet. Men om några timmar ska det gå fortare, då måste det gå fortare. idag ska jag sända fyra timmas radio. Först är det "Nöjesmaskinen" 19-20, där jag idag ska snacka om höstens skivsläpp och turnéer, blir spännande. Efter det blir det två timmars (paus?!) innan "Nattugglorna" startar, idag med Johannes och Bea som programledare och jag som producent. Vilket innebär att jag ska sända nyheterna som går varje halvslag (22.30,23.30,00.30) och se till så att allt flyter och att musiken under "önsketimmen" kommer in korrekt (dessutom är det jag som musiklägger för hela programmet). Puh! Vore jättekul om du lyssnade, kul att höra respons efteråt....

Det blev klart imorse att par av samma kön får gifta sig i kyrkan från och med den 1 november i år. Nu får alltså homosexuella par visa sin kärlek och säga ja till varandra även i kyrkan, WOW Sverige går framåt. Jag säger grattis till alla er som är tillsammans, är homoexuell och har en dröm om att bli vigd i kyrkan och alla andra som röstar för ett fritt Sverige. Ett steg i rätt riktning, eller vad tycker du?
Vill även tipsa om Monicas blogg. Du kommer förstå varför när du läser den.


Mitt ögongodis, Nicklas Hocker. (Jag vet, patetiskt och skäms - men när jag bor häruppe i kalla norrland måste jag få fantisera lite.) Ett litet ögongodis. Och, nej han sjunger verkligen inte bäst - men jag gillar hans karisma,utseende osv. Han är en Malin kille. Och det måste jag väl få tycka, trots hans unga 17 år? Läste nyss en liten artikel om några av Idol-deltagarna, deras morgonvanor. Såhär svarade Nicklas på vad som är det första han gör när han vaknar:
– Sätter på min laptop, jammar gura och får förhoppningsvis tag i en gratis latte.
Det passar mig perfekt, tänk att få höra lite gura på morgonkvisten och en gratis latte på det. Absolut något jag kan tänka mig (i min fantasi). Hoppas jag har roat dig lite nu, du som läser detta...


Dags att styra ihop det jag påbörjat till min lunch idag. Ingen aning om vilken form det tar, men ett gäng morötter kokar, likaså broccoli...tilld et vet jag inte. Kanske cous cous, kanske inte. ja, en sak som är säker i alla fall är att det kommer bli en lång dag. Aktiv fram till 01 inatt. Hallelujah!

www.pitefm.se


/ Malin

Jag önskar att jag hade en knapp som det stod ÖVERMÄNSKLIG på. En knapp som man kunde trycka på och man fixade lite till, det där extra som man tror man klarar men inser när det är för sent att man inte alls klarar. Att ingen klarar det - som inte är övermänsklig. En annan knapp jag önskar jag ägde är en knapp som det stod TID på. Det vore fint och alldeles nödvändigt. Tänk att kunna trycka på den knappen och poff så fanns det lite extra tid, så att man hann med, kanske till och med hann äta och andas i två minuter.




/ Malin

Egentligen är det här bara en söndag i mängden, egentligen ingenting att skriva om. Piteå är litet på söndagar. Ingenting har i stort sett öppet, befolkningen håller sig inomhus och vi radiostudenter på skolan. Ointressant. Tråkigt. Söndagar ska vara fina. Söndagsmiddagar, storbak, skvaller, brunch, bra film, musik, kreativitet och massor av annat. Inte mycket av det lyckades jag med, kanske just på grund av Piteå - kanske inte. Rastlösheten har helt tagit över, svårt att sova - svårt att hålla sig vaken. Ond cirkel. Om en halvtimme är det måndag igen, ny vecka. Vecka 43. Stress. Panik. Önsketänkande. Prestationsångest. Vänskap. Ja, det innehåller mycket. Fast, om jag funderar lite till så är det inte mycket som händer ändå. Och det är fasen inte konstigt.
Igår ägnade jag tre timmar åt att kreativt och spännande skriva en bokrecension, den blev bra. Jag döpte dokumentet, sparade och sedan stängde ned word. Sedan kom jag på att jag skulle skriva till en sak, öppnade då dokumentet igen - TOMT. Ett tomt dokument räckte ut tungan mot mig. Ja, vitt var det, inte ett enda streck på papperet, inte en enda bokstav. Så det är inte konstigt att människor tappar lusten, inte orkar och inte kommer någonstans. Tre timmar åt en svettig bokrecension som resulterar i ett tomt dokument, det är surt. Fick därför spenderar ytterliggare timmar idag för att få ihop något - igen. Sådär kul.

Stefan är en fin kille som pluggar i Kalmar, i samma klass som min bloggkompanjon Kristina. Denna kille har en blogg jag tycker om, så jag vill tipsa om den nu. Du borde läsa den, ta hans texter med en nypa salt och sedan le.

Nu har den där halvtimmen gått, det är måndag nu. Ny dag, ny möjligheter - eller vad är det som de gamla brukar säga? Jag ska sluta vara tröttsamt bitter här på bloggen, är det därför ni inte kommenterar, för att jag är bitter? Illa i så fall. Därför ska jag bjuda på musik för kvällen - håll till godo!


/ Malin.

♥ Tänkte bjuda på en del av mina favoriter ifrån den musiken vi de senaste veckorna har röstat in på PiteFM, studentradion 92,8. Några artister har jag medvetet inte tagit med, som ändå fått mycket uppmärksamhet, bland annat här på bloggen. Ett exempel är Melissa Horn. (Låtarna nedan följer ingen rangordning.)

Förhoppningsvis hittar ni några nya favoriter när ni lyssnat igenom mina tips! / Malin

Det var så mycket jag skulle skriva, som jag satt och knåpade på under den nio timmars långa bilresan till norrland. Jag skulle skriva om Stockholm, om allt jag gjorde, om cocktails, om choklad och om Han - ja, Gustaf Norèn. Nu sitter jag här, har dåligt samvete över blogguppdateringen och vill verkligen skriva något, men jag vet inte var jag ska börja och jag vet varför. KAOS. Ja, det är ett kaos, allting håller på att falla isär, gå itu och flyga ifrån mig. Kontroll saknas, bromspedal likaså. Dte var bättre i Stockholm, storstadspulsen som bara tutar i ryggen och man springer med. Där kan man välja på biograf, du kan äta en god middag på fin restaurang-som dessutom har öppet sent, du kan gå på teater och du kan bara uppleva. Jag var inte van vid det, det kan man inte göra i Piteå. Nej, här finns ingen trevlig restaurang. Det finns bara ne bio, vilken visserligen är hyffsad uppdaterad, men ändå.

P3-klubben, som vi hängde på i fredags var galet bra, galet trevligt. Som en stor fet fritidsgård, med rätt folk och rätt musik. Jag njöt, bara känslan av att se sig om och inse att jag inte änner varenda kotte i lokalen var befriande. Chokladmässan kryllade av sockerchockade människor som inte kunde få nog av chokladfontäner, praliner och information. Jag tyckte efter att ha gått cirka 300 meter på mässan att provsmakningen därefter kändes mindre och mindre lockande. Jag mötte upp Fia, vi drack cocktails på Götgatan, världens finaste lilla krypin. Ett ställe som bara serverade cocktails, vin, öl och tilltugg. Inredningen var i knallrosa, orange, gult och blått. Bakom disken stod två söta killar som agerade bartenders och DJ`s. Under tidiga kvällen spelade de en Håkan Hellström låt vilket fick mig och Fia på mycket gott humör, vi började fnissa och sjunga med. Killarna uppmärksammade detta och spelade sedan (trots att det fanns fler människor i lokalen) Håkan Hellström i 1,5 timme efter det. Utanför regnade, i hjärtat bodde det bomull. (fler bilder på ansiktsboken.)



Dessutom, ja - så fick jag Mando Diaos autografer på deras nya skiva + Gustaf Norèns på min väska. Ja, jag vet. Fjolligt. Att berätta om att man stått en halvtimme i kö för att få några namn på en skiva kan ju kännas aningen fjortis, men det är okej. Jag är gärna fjortis i så fall, för är det så det känns - så varför inte!
Stockholmshelgen var bra, jag shoppade dessutom en liten mängd onödiga prylar, sånt som hör till.



Nu är jag tillbaka i norrland. Norrbotten. Ett namn jag helst inte tar i min mun, bokstäver som jag helst i formar med min tunga. Men så är det, jag lever här. I ett kyligt, mörkt landskap utan variation. Inte konstigt att det håller på att falla isär, flyga ifrån mig och risken att tappa taget - att leva här tär på krafterna. Samtidigt som jag även vill säga att det finns fördelar med detta också, människorna och lugnet. Motsägelsefullt? Möjligt, men det är väl snarare att det är "antingen eller" som är problemet.

Tidigt i somras skrev jag på bloggen om att Markus Krunegård skulle släppa två album på samma dag. Det har han gjort nu, och jag lyssnar på dem. Inte skapat mig någon uppfattning än, men typiskt Krunegård som det låter hittills. Kul med ny musik!

.......och så skrev jag nästan om allt jag hade tänkt ändå.....


/ Malin

Jag läser en 200 sidig bok om våldtäkter. Det kräver sina pauser. Inte för att innehållet är trist, utan snarare för att boken är så stark, innehållsrik och beskrivande. Tungt och en hel hög av aggression fångar mig. Så nu pausar jag, med Anthony & the Johnsons. Vet egentligen inte om det är bästa avslappningen just nu, men det känns fint, rofyllt. Allting som innehåller ro är bra för mig just nu, för någon ro har inte jag och inte heller något lugn. Allt går i 200 km/timmen, minst. Okej, jag ska inte klaga - men det är inget klagande, snarare bara ett berättande om hur min vardag ser ut för tillfället. Igår sade en klasskompis till mig "Malin, du är tamjetusan jämt på skolan" och idag fick jag höra att jag var en inventarie på radioredaktionen. Detta kan man se på två sätt. 1. Tragiskt, eller 2. Ambitiöst. Jag antar att jag måste intala mig det andra alternativet, men ibland känns det inte så.

Jag bor tillsammans med en tjej, min kombo Sara. Idag var första gången sedan i onsdags som vi åt middag tillsammans, då ska tilläggas att vi har gemensamt matkonto. Vi hejjar mest på varandra i skolan, säger godmorgon, hej då och några sms - och då ska vi bo på 80 kvadrat, tillsammans. Det är sorgligt. Att vi inte ses oftare, att vi ska behöva planer ain kvällar för att umgås. men de tär ju tydligen så det är, två ambitiösta brudar som inte kan tacka nej till skolerbjudanden, aktiviteter och dessutom har en hög av skolarbeten. Om timmarna per dygn räcker till? Sällan.



Jag har klippt mig, igen. Spenderat alldeles för många hundralappar på att "hitta ny energi" genom att förändra och förbättra. Blont, nästintill askgrått. Och lugg, ja lugg igen. Trots att jag skulle spara ut - jag är kass på att stå fast vid mina beslut.

I helgen ska jag till Stockholm. Jag åker dit tillsammans med Johannes. I Stockholm ska jag träffa min mamma och syster, varför? Jo, min syster utbildar sig till konditor och ska tävla under chokladmässan där i helgen - hennes klass ska gemensamt göra en brudklänning i spansk choklad. Dessutom hoppas jag på lite shopping, en god drink och inte minst Mando Diaos skivsignering på söndag. Om jag vågar räcka fram skivan och be om deras autografer. Risken finns att inte ens Malin, "hon som alltid pratar" vågar göra det. Ja, ni vet - han den där Gustaf Norèn spelar ju tydligen i det bandet. Hur ska hon fixa det? Oh jo, det ska nog fixas. Knallröd i ansiktet och stum, men skivan ska hon bevara med sitt liv.

Nu ska jag fortsätta att svälja våltäkternas hemska historia, berättelser från unga flickor som blivit våldtagna - men där sällan förövarna blir dömda. För att flickan/kvinnan klädde sig olämpligt vid tillfället, var påverkad eller att det inte finns sperma att DNA testas. Det är SJUKT. En sjuk värld vi lever i, och det blir bara värre. Men killarna däremot, de blir skolans tuffaste killar, mest populära och alla tror på deras historia - att tjejen de misstänkts ha våldtagit är traktens "madrass".

Jag är förbannad, och jag ska fortsätta läsa. För recensionen äger rum på fredag, och jag har 100 sidor kvar.


Till sist vill jag säga följande: SNÄLLA lyssna på mitt nya program NÖJESMASKINEN imorgon kväll 19:00-20:00 i PiteFM, studentradion 92,8. Lyssna via nätet: www.pitefm.se .




Kärlek! ♥
/ Malin