R.I.P "Tjickitikawow"
Passa på att njut av P3:s mest kända jingel, "Tjickitikawow", nu i helgen, för från och med måndag kommer den inte mer att höras i radion.
"Tjickitikawow" har funnits sedan 1993, och trots dess popularitet säger Hanna Toll, P3:s kanalchef, till TT Spektra att "vi är en ung kanal och vi måste förnya oss".
Bakom deras nya ljudprofilen står Anders "Moneybrother" Wendin och Patrik Berggren. Moneybrother har ju gjort signaturmelodin till Morgonpasset och P3 är nöjda med samarbetet.
Det går att lyssna på efterföjaren till "Tjickitikawow" här. På frågan om hur lång tid det kommer ta för lyssnarna att vänja sig vid den nya ljudprofilen svarar Hanna Toll följande:
"Det kommer att ta ganska lång tid. Det är som när Aktuellt bytte signatur, då kliade det i kroppen på ett sätt som inte är skönt."
Och jag kan nog hålla med. Visst har duon Wendin&Berggren gjort en härlig jingel, den känns bubbligt glad och det lite visselaktiga sätter sig definitivt på hjärnan. Men 16 år med "tjickan" har ändå satt sina spår och visst kliar det lite.
Nu packning och P3 Live Session i radion (där de då och då fortfarande bjuder på "Tjickitikawow").
Ha en fin lördag!
/ Kristina
"Tjickitikawow" har funnits sedan 1993, och trots dess popularitet säger Hanna Toll, P3:s kanalchef, till TT Spektra att "vi är en ung kanal och vi måste förnya oss".
Bakom deras nya ljudprofilen står Anders "Moneybrother" Wendin och Patrik Berggren. Moneybrother har ju gjort signaturmelodin till Morgonpasset och P3 är nöjda med samarbetet.
Det går att lyssna på efterföjaren till "Tjickitikawow" här. På frågan om hur lång tid det kommer ta för lyssnarna att vänja sig vid den nya ljudprofilen svarar Hanna Toll följande:
"Det kommer att ta ganska lång tid. Det är som när Aktuellt bytte signatur, då kliade det i kroppen på ett sätt som inte är skönt."
Och jag kan nog hålla med. Visst har duon Wendin&Berggren gjort en härlig jingel, den känns bubbligt glad och det lite visselaktiga sätter sig definitivt på hjärnan. Men 16 år med "tjickan" har ändå satt sina spår och visst kliar det lite.
Nu packning och P3 Live Session i radion (där de då och då fortfarande bjuder på "Tjickitikawow").
Ha en fin lördag!
/ Kristina
"Varenda låt lät som en saga"
I förgår såg jag Laleh för första gången. Och så imponerad jag blev. Vilken kvinna! Varenda låt lät som en saga ut över Götaplatsen i Göteborg. Några fler ord behövs inte.
Var även en sväng på Veronica Maggio men såg tyvärr inte så mycket eftersom Kungstorget var lite för litet för alla människor som kommit dit. Men det lät bra. Och så sprang jag in i Erica och Steph, kul! Kika förresten in Ericas bilder från kvällen, underbara! (Och jag hoppas att jag snart lär mig min kamera lite mer.. men det går hyffsat framåt i alla fall!).
Idag har jag varit och klippt mig på morgonen, och huh för att gå upp klockan 07:30, det är jag inte van vid. Var tvungen att sova en stund när jag kom hem igen, haha. Men men ska ju jobba hela kvällen nu så det behövs energi.
Mot redigeringen!
/ Kristina
Ps. Nu är resa bokad också. På tisdag åker jag och Ludvig till Grekland! Kos närmare bestämt. Någon som varit där som har några bra tips?!
Efter regn kommer..
.. förhoppningsvis sol. Men man vet ju inte, det kan ju komma moln?! Jag hoppas i alla fall att det blir uppehåll ikväll för då blir det Kulturkalaset i Gbg med syster yster och kusin vitamin! Veronica Maggio på Kungstorget och Laleh på Götaplatsen står på schemat!Resten av veckans program missar jag tyvärr. Men men de sista fyra jobbdagarna ska göras, vilket också är kul! Men om du inte jobbar kan du ju passa på att se Hello Safreide, Krunegård och Deportees bland annat! Kan ju passa på att tipsa om Kunegårds senaste singel >> Hela livet var ett disco << som är rätt skön!
Annars ägnar jag mig mest åt att dyka djupt ner i alla "sista minuten-sidor". Vill hitta nån bra resa så vet du nåt i nästa vecka så säg till!!
Dagens låt: Bjurö Klubb med Laleh
Take care!
/ Kristina
Ps. Bilden: Martina, Ida och jag på hennes student i juni.
Ensam kändis på vilsen jakt i litet fiskesamhälle.
Kleerup förföljer mig. Njea, kanske inte riktigt, men man skulle kunna tro det. Ursäkta mig, jag är lite uppspelt just nu. Inte för att jag tycker att Andreas Kleerup är "en jättestor, tuff kändis", men ändå. För en vecka sedan kom han in i sportaffären där jag jobbar och köpte en träningscykel och hantlar av mig. Vilket jag tyckte var ganska uppseendeväckande med tanke på vad man hört om hans hälsa innan. Jag fick då reda på genom Kristina att han tydligen fått huvudrollen i en kommande film och att träningscykel skulle kunna vara en anledning därför.
Vet ni vad som hände för cirka tio minuter sedan?! Jag såg han, på Tjörn. Ja, alltså på den här lilla ön som jag är uppväxt på. Jag var på besök hos min mormor när jag ser en person bakifrån längre ned på gatan som ser otroligt lik ut just Andreas Kleerup. Jag säger åt mamma att köra en omväg för att köra förbi honom, för att få en bekräftelse på att "det var en person som var lik honom, men det var inte han". Den bekräftelsen fick jag inte istället så var det han, i egen hög person. Gående mitt inne i det lilla fiskesamhället där jag vuxit upp. Helt ensam var han också. Till saken hör att jag vet att det just nu pågår en filminspelning härute på ön, kanske finns det därför ett samband. Att det helt enkelt är i denna filmen han ska göra huvudrollen. I så fall kan det till och med vara så att han bor i min gammelmosters hus, som de hyrt ut till filmregissören med flera. Tänk så konstigt det kan bli.
Visst, att man har sett Peter Harrysson och Jan Josefsson härute, men de är här på ett annat sätt. De bor härute. Jag blev så paff på andra sidan bilrutan när vi körde förbi så jag stat och talade högt för mig själv. Komiskt. Knäppt. Och lite charmigt. Klerrup, iklädd en randig rosa T-shirt, helt ensam och smått vilsen, på den lilla gatan som jag så väl känner till. Kanske skulle detta kunna få mig att ta en cykeltur nu, för att bara få reda på var han håller hus, fast nej. Jag är ingen Stalker. Jag är bara en nyfiken liten mediamänniska. Mamma tyckte vi skulle stanna bilen så jag kunde göra en intervju med honom, Hah! Hur hade det blivit och hur hade han reagerat. Kanske vi skulle ha gjort det, så ensam som han verkade så hade kanske vårt sällskap varit till tröst, kanske hade han till och med velat få skjuts i våran skrotiga bil. Troligtvis inte, men kanske....
/ Malin
Bild lånad från: http://sundaymorning.nu/
Some dance to remember, some dance to forget
Jag har druckit en Corona i hopp om att allt skulle bli bättre. Det blev det inte. Snarare gjorde den alkoliserade smaken mig ännu mer bitter. Läste Sandahls krönikor för att bli på lite bättre humör, men inte ens det kunde få min smått ledsna kropp att må mycket bättre. Jag skulle gått ut ikväll, en sista kväll på västkusten för den här sommaren, självklart bildades det problem kring allt, bara därför. Ja, det är så jag ser det - just för att jag för en gång skull visste exakt vad jag skulle ha på mig, skorna var omklackade och håret plattat. Just därför gick det fel, vid mållinjen. Jag vet, en utgång är inte allt, men jag kan trots det inte sluta fundera över varför små missöden alltid inträffar i min omgivning.
Halv tolv är klockan. Lika patetiskt som att gå ut själv nu för att svänga på höfterna, lika patetiskt känns det att gå och lägga sig. Naglarna är till och med klarröda - tånaglarna likaså. Typiskt. Finmiddag har jag också varit på, i min finaste långklänning och drack gott rödvin som la sig som ett fint bottenlager för kvällen. Som senare visade sig inte skulle bli mer än det glaset vin och en patetisk Corona. Det regnar. Ösregnar. Min systers kvarlämnade en och tjugo säng är täckt av mina högar med kläder som jag optimistiskt tror att jag ska få plats med i mina väskor. Patetiskt.
Halv tolv är klockan. Lika patetiskt som att gå ut själv nu för att svänga på höfterna, lika patetiskt känns det att gå och lägga sig. Naglarna är till och med klarröda - tånaglarna likaså. Typiskt. Finmiddag har jag också varit på, i min finaste långklänning och drack gott rödvin som la sig som ett fint bottenlager för kvällen. Som senare visade sig inte skulle bli mer än det glaset vin och en patetisk Corona. Det regnar. Ösregnar. Min systers kvarlämnade en och tjugo säng är täckt av mina högar med kläder som jag optimistiskt tror att jag ska få plats med i mina väskor. Patetiskt.
Last thing I remember, I was
Running for the door
I had to find the passage back
To the place I was before
'Relax,' said the night man
We are programmed to receive
You can checkout any time you like
But you can never leave
Kanske tatuerar jag in någon fras av texten över någon gång, kanske inte. Jag fick i vilket fall reda på någonting jag inte visste om denna låt idag, det var fint. Men oj så mycket svårare det kommer bli att höra denna nästa gång och nästa gång igen. Men, nu ska jag inte skriva mer skit. Inget mer patetiskt för idag, trots att det inte är patetiskt att skriva detta inlägg, skulle varit mer patetiskt att inte skriva det. Det är ju trots allt mer eller mindre så här det känns, kändes. Jag blev välsignad idag dessutom, av en man som bara har velat det bästa hos alla människor, hela livet. Det var fint. Mitt svar till honom blev "tack så mycket", jag visste inte vad man skulle svara i en sådan situation. Han förstod nog det.
/ Malin
Det var ju bara en dröm?
Madonna blev istället finmiddag. I kräftformat, ja alltså inte då kräftor sådana som många äter, utan jag som ett kräftformat. Och om nu någon mot förmodan skulle vilja äta mig, så visst. Det är bara att börja gnaga. För något röd i hudfärgen har även jag blivit idag, en sex timmars lång vistelse på havet gav den kulören. Det gör inte så mycket ändå, det mesta har troligtvis lugnat sig något imorgon och ärlig talat, hellre lite kräfta än inget alls. Sista dagen på jobbet är avklarad, likaså SNART dagarna på västkusten - med blandade känslor. Packandet har inte ens varit i närheten av att påbörjas, mycket som ska packas? Ja. Men det blir måndagens problem - än så länge är det sista helgen, och den ska njutas av.
Ikväll har jag som tidigare sagts ätit finmiddag tillsammans med Josefine. "Dagens fångst", underbart gott vin, jordgubbar, vit choklad osv.., stod på menyn. Oj vad gott det var och oj vad det är härligt att känna "rätt" människor i vissa lägen. Restaurangbranschen är en sådan. Bröllop var det på restaurangen också, men ändå fick vi ett bord precis vid havskanten....
...sedan har jag en sak att erkänna också, jag har varit väldans förtjust i min jobbarkompis. Illa? Ja, om någon på jobbet skulle läsa detta. Haha, fast skitsamma. Gjorde ju som sagt min sista dag på jobbet igår och förtjust får man ju vara, eller? Han var fin i alla fall.
Imorgon ska jag äta finmiddag igen, med familjen. Sedan mer vin och utgång, antagligen den sista på västkusten för den här säsongen. Ska även, om solen tillåter få ännu en varm dag, då dock med en aning solfaktor...
Just det, jag drömde för några nätter sedan en fantastisk liten dröm. Som jag generat försökte borsta bort när jag vaknade, tills jag kom på - varför skulle jag göra det? Knappast så att jag valde drömmen själv, i så fall helt omedvetet. Jag drömde om HAN. Han som finns på min mobil display, han som jag avgudar och tycker sjunger så bra. Ni vet han. Det var honom jag drömde om, det var han och jag. Det är precis den känslan jag vill ha, den generande känslan - den vill jag ha varje morgon, fast mer levande. På riktigt. För det är så det känns när det pirrar i hela kroppen. Han fick mig att känna så, märkligt. jag menar det var ju bara en dröm?
/ Malin
Ikväll har jag som tidigare sagts ätit finmiddag tillsammans med Josefine. "Dagens fångst", underbart gott vin, jordgubbar, vit choklad osv.., stod på menyn. Oj vad gott det var och oj vad det är härligt att känna "rätt" människor i vissa lägen. Restaurangbranschen är en sådan. Bröllop var det på restaurangen också, men ändå fick vi ett bord precis vid havskanten....
...sedan har jag en sak att erkänna också, jag har varit väldans förtjust i min jobbarkompis. Illa? Ja, om någon på jobbet skulle läsa detta. Haha, fast skitsamma. Gjorde ju som sagt min sista dag på jobbet igår och förtjust får man ju vara, eller? Han var fin i alla fall.
Imorgon ska jag äta finmiddag igen, med familjen. Sedan mer vin och utgång, antagligen den sista på västkusten för den här säsongen. Ska även, om solen tillåter få ännu en varm dag, då dock med en aning solfaktor...
Just det, jag drömde för några nätter sedan en fantastisk liten dröm. Som jag generat försökte borsta bort när jag vaknade, tills jag kom på - varför skulle jag göra det? Knappast så att jag valde drömmen själv, i så fall helt omedvetet. Jag drömde om HAN. Han som finns på min mobil display, han som jag avgudar och tycker sjunger så bra. Ni vet han. Det var honom jag drömde om, det var han och jag. Det är precis den känslan jag vill ha, den generande känslan - den vill jag ha varje morgon, fast mer levande. På riktigt. För det är så det känns när det pirrar i hela kroppen. Han fick mig att känna så, märkligt. jag menar det var ju bara en dröm?
/ Malin
Love is......lalaala......
Låten just nu:
Elin Ruth Sigvardsson & Lars Eriksson - Love
Mer blogg imorgon.
/ Malin
Elin Ruth Sigvardsson & Lars Eriksson - Love
Mer blogg imorgon.
/ Malin
Malin&Kristina
Sorry för dålig uppdatering men jag jobbar mest, resnar garderoben, hänger med vänner. Och ja, leker en hel del med min nya vän vid namn Canon Eos 450d. Vi kommer redan väldigt bra överens :) Bilder kommer när jag har fixat plats på min kassa dator (vill ha en ny om du känner för att skänka mig en ;P)Jaja, nu ska jag i alla fall dra ner till Gbg och kika lite i affärer innan jag möter upp Malin när hon slutat jobba. Äntligen går våra scheman inte emot varandra. Riktigt tråkigt att vi bara kommer att hinna ses en gång på hela sommaren..
Ha en fin dag nu!
/ Kristina
Ps. Dagens låt: Spaceman med The Killers
Sedan dansade jag hela natten lång...
Det var bara två dagar. Men snart är det flera dagar igen, jobb. Göteborg. Har inget att skriva, det är därför jag skriver.
Såg precis "Factory Girl", en fin film. Löjligt fin film. Nu lyssnar jag på Dylan, igår lyssande jag på U2 hemifrån min moster - det hördes klart och tydligt. Sedan dansade jag hela natten lång med ett gäng jag knappt kände, det kändes klart och tydligt. Men det gjorde mig ingenting. Sedan åkte jag taxi själv, för sista bussen hade gått. Taxisnubben var ett The Hives fan, därför fick han drixs. Det var en härlig känsla att bara behöva gå några meter, att liksom få skjuts hela vägen hem. Han sa att jag skulle sova gott, det gjorde jag. Tror jag.
Jag vet att detta är luddigt, men jag är luddig och ganska tom. Jag tror jag ska lägga en slant på Madonna i helgen, vet inte varför men kände för det. Aldrig egentligen haft något intresse av henne, men behöver sysselsätta mig med underhållning. Så, varför inte. En fin Göteborgs natt, den sista på ett tag. Tänk att en sommar går så fort. Mycket kommer att saknas. En del ska bli skönt att vara utan. Nu måste jag packa, igen. Mitt liv i väskan ni vet. Kanske därför jag är tom - för allt finns i väskan. Materiella ting och en bit av insidan. Packa var det ja, psst ...lyssna lite på Dylan. Han är ljuv.
When ya ain't got nothing, ya got nothing to lose,
You're invisible now you've got no secrets to conceal
How does it feel?
Oh how does it feel?
To be on your own,
With no direction home
Like a complete unknown ,
Like a rolling stone
(Like a rolling stone - Bob Dylan)
Malin.
Såg precis "Factory Girl", en fin film. Löjligt fin film. Nu lyssnar jag på Dylan, igår lyssande jag på U2 hemifrån min moster - det hördes klart och tydligt. Sedan dansade jag hela natten lång med ett gäng jag knappt kände, det kändes klart och tydligt. Men det gjorde mig ingenting. Sedan åkte jag taxi själv, för sista bussen hade gått. Taxisnubben var ett The Hives fan, därför fick han drixs. Det var en härlig känsla att bara behöva gå några meter, att liksom få skjuts hela vägen hem. Han sa att jag skulle sova gott, det gjorde jag. Tror jag.
Jag vet att detta är luddigt, men jag är luddig och ganska tom. Jag tror jag ska lägga en slant på Madonna i helgen, vet inte varför men kände för det. Aldrig egentligen haft något intresse av henne, men behöver sysselsätta mig med underhållning. Så, varför inte. En fin Göteborgs natt, den sista på ett tag. Tänk att en sommar går så fort. Mycket kommer att saknas. En del ska bli skönt att vara utan. Nu måste jag packa, igen. Mitt liv i väskan ni vet. Kanske därför jag är tom - för allt finns i väskan. Materiella ting och en bit av insidan. Packa var det ja, psst ...lyssna lite på Dylan. Han är ljuv.
When ya ain't got nothing, ya got nothing to lose,
You're invisible now you've got no secrets to conceal
How does it feel?
Oh how does it feel?
To be on your own,
With no direction home
Like a complete unknown ,
Like a rolling stone
(Like a rolling stone - Bob Dylan)
Malin.
