_

God Lunch allihopa!




När jag nyss åt mat tillsammans med P3 så läste jag några nyhetssidor på webben och såg att ytterliggare en deltagare hoppar av Let`s Dance, på grund av allvarlig sjukdom. Dena gång är det Magdalena Graaf, hon hade en hjärnblödning och opererades akut natten till idag. Ingen ska ersätta henne i tävlingen, men ärligt talat. Kan inte dessa händelser tyda på att det kanske behövs vissa åtgärder, pressen - är den för stor? Juryn har stenhård och kräver att minsta lilla ankel ska vara rätt.

Själv känner jag mig små krasslig, halsen har börjat värka - något jag absolut inte har tid med. På fredag ska jag och sambon till Ikea och shoppa loss. För att försöka motarbeta denna förkylning har jag tagit mammas dundertabletter och just nu dricker jag en smoothie med jordgubbar och kiwi, allt för att få i mig mycket härliga vitaminer. Något jag tipsar dessutom om är att ta en fiskleverolja tablett varje morgonen, smakar ingenting - men hjälper trötta kroppar och tunga huvuden.



Dags att ta på sig något mer passande än en svettig T-shirt och trassliga mjukisar. Kristina, jag lovar - jag kommer inte ta ÖVER bloggen. Detta är ju våran lilla ögonsten, men vi måste vårda den bättre! :)

Dagens Musiktips är ifrån veckans "Das Musik" lista.
Peter, Bjorn and John - Nothing to worry about.



Puss o Kram / Malin

På radioredaktionen är det en lugn och trygg stämning. Vi har en lektion just nu som heter "Att skriva för radio". Uppfiften i denna kurs är förtillfället att skriva en berättelse som ska vara verklighetstrogen och innehålla mycket beskrivande bilder och känsla. Vi blir inropade en och en in till ett rum där läraren läser upp vår berättelse och säger vad han tycker. Jag är nervös. Jag har valt att skriva om mig själv på ett något utlämnande sätt, blir svårt att få kritik på någonting sådant,men hoppas att det går bra. Har du inte direkt något val. I väntan på att det ska bli min tur lyssnar jag bland annat efter ljud till berättelsen, som ska spelas in och redovisas inför klassen och sedan justd e tjag gör nu - blogga. Jag tycker själv att jag blivit flitigare på att göra just det de senaste dagarna, men verkar inte som någon läser? Bevisa mig gärna motsatsen.

Idag ska alla räkningarna betalas, trots att jag fortfarande inte "fått" några pengar. Det blir att skrapa..., men hellre det än att hamna hos kronofogden, vilken fälla det måste vara! Okej, jag tog i lite nu - men bäst att inte börja slarva, för sedan är man där..

Kikade in på några bloggar tidigare och hittade denna fantastiska blogg med underbara illustrationer. Otroligt detaljrikt och sött som socker. Inspiration, inspiration! Något annat som är just inspiration är Ronnie Sandahl som jag gång på gång bugar för. Men vad ska jag annars göra? Tänkte snart läsa om hans bok "Vi som aldrig sa hora", en bok som i sommar blir film. Ni kan läsa hans krönikor i Aftonbladet. Lite ledsamt bara att man måste prenumerera på aftonbladet webbsida för att få läsa alla hans krönikor där. Surt.





Puss och Kram / Malin

Inlägget börjar idag med en fråga - sjunger Anna Järvinen i sin låt "PS, Tjörn" om just Tjörn?

Jag skrev min första så kallade "note" på ansiktsboken idag. Tänkte publicera den även här, denna kväll.

---

Söndag.
Tidspress och massor av föda. Sockerchock.. Långpromenad i ett tyst Piteå, söndasgfilm i ett tyst Piteå. Promenader i Piteå är ganska fina på kvällarna - ska skaffa mig "promenadsdejt". Skumbad upp till öronen och en fotfil skrubbade fötterna.Lena. Musik är bra, i massor av mycket. Gärna samtidigt. Vi letar efter en dildo i norrland, en hallonrosa - i äckligt gummimaterial. Snälla, hjälp min sambo att hitta sin nyblivna vän - förövrigt hennes present ifrån hennes klass. SKÄRPNING, sno inte andras ägodelar. Denna om någon är just - PRIVAT.
Ursäkta utbrottet, men ärligt talat. Vågar man inte köpa en egen snoppkopia?

Tonerna till "Don`t look back in anger" nådde min mobiltelefon ifrån Göteborg, ett helt fantastiskt ljud, en helt fantastisk låt. Det var HON - M. Som ringde. Hon verkade sådär glad som man bara är på konsert tillsammans med lika glada vänner runt omkring. Det är bra, då är allt som det ska - på västkusten.

Imorgon ska jag göra premiär i ett radioprogram i PiteFm:

• Das Musik 20.00-21.00

Det kan gå hur som helst, jag hoppas positivt....vore väl konstigt annars.

Tidigare i veckan fick jag underbar post i form utav en skiva. En skiva som inte helt existerar, trots att jag höll ett ex i min hand. Konstigt, men sant. Min dundersköne vän som givit mig mycket gott tyckte jag skulle ha denna - mumma. Kent, jag säger bara det.
Min första note är detta - M är bättre på sådana. Men jag måste få försöka, eller hur M? Hon är för övrigt bäst i världen på att vara bra. Speciellt på att med sin kreativa hjärna skapa underverk. Jag är inte så mycket av en sådan, men som sagt - jag måste få försöka. Jag vet att denna "note" blev märklig-men that`s me! Bara att köpa det, eller sälja det på Ebay, fast jag föredrar Tradera. Det vet ni redan, eller i alla fall de flesta utav er. F. syr mig en klänning i svart och lila, en klänning som hon gör efter mina mått och min smak. Jag vet inte alls hur den ser ut, men är så nyfiken att jag spricker.
Jag bara vet att den är jävligt snygg!

Take Care.

---

Om någon skulle undra hur fredagskvällen var som jag förra gången bloggade om var den mycket trevlig och efter att ha dragit "fel färg" på en lek, var jag tvungen att sjunga karaoke med sambon. Det blev Främling med Carola. Fick beröm för inlevelse och dans - men HALLÅ, sången då? Haha. Det var i alla fall kul, förutom gummisnoppen som ni läste hör över angående.

Den sista bilden av dessa är en liten del av vårt vardagsrum för tillfället. Nya gardiner, som ska få kompisar utav två svarta på insidan. Vi håller just nu på med ett projekt, återkommer om resultatet.Det har varit dåligt med kommentarer på sista tiden på denna bloggen, har ni tröttnat? Saknar ni något ni vill läsa om? Jag kan informera er om att ni KAN om ni VILL lyssna tre gånger på mig denna i PiteFM, plus ett antal repriser på dessa program. En gång imorgon kväll (eller idag, måndag alltså) och två gånger på torsdag. DET NI! Haha. Känn inget tvång alls, bara lite...Vill krossa de jäkla lyssnarsiffrorna.

Detta blev min simpsons look-a-like när vi tillsammans i skolans "bloggrupp" skulle lägga ut varsin på vår bloggsida som avslutning. Se resten av bilderna här. Kan inte påstå att det är speciellt likt någonstans, kanske i så fall möjligen poosen? Haha.

Idag har det i vilket fall varit en bra dag, med många sköna intryck. Bara för att dagen hade varit så bra tog jag mig tid och läsa dagens horoskop för mitt stjärntecken "Under måndagen får du en del att fundera över. Du känner att du äntligen börjar komma loss med din kreativitet. Om julmånaden handlade om att överleva så handlar januari om att utvecklas". Att jag dessutom har en lärare som är mumma ser jag som ett plus, är det äckligt att tycka så?

Nu ska jag sova, imorgon ska present till min sambo fixas och små fix till min fredagsoutfit ska inhandlas.

Sov så gott.
Puss o kram / Malin

På grund av att jag bowlade tidigare ikväll, som i sig var väldigt kul så missade jag tredje och näst sista avsnittet av "De halvt dolda". En serie som skär som en kniv in i hjärtat och berör på ett sätt som är svårt att förklara. Den är rå, mörk och lärorik. I vilket fall bestämde jag mig för att se den innan jag skulle sova, vilket betyder att jag nyss tittat färdigt och klockan har blivit mycket igen. Ännu en gång vill jag i alla fall påminna om att se denna serie, går att se på Sveriges Televisions hemsida.

Nu ska jag sova, 09.30 ska jag åka skridskor på allmänhetensåkning tillsammans med Johannes, Emelie, Gustaf och Tobias. Det blir härligt!

Take Care / Malin

Senare tänkte jag skriva lite mer och inget negativt, lovar. Men var tvungen att publicera ett inlägg nu också, hittade nämligen ett kul klipp som några av mina vänner har gjort i Piteå. De driver om studentlivet här, så ni som är intresserade av det borde titta. Han som spelar huvudrollen är min klasskompis Tobias.


Hörs senare / Malin

Är ganska tom, tom och eländigt besvärad över mig själv. Jag mår inte dåligt alls, bara en stor äcklig klump i magen som vägrar att smälta och försvinna. Att se en dokumentär med Lars Winnerbäck gjorde klumpen inte mindre och att jag dessutom grät tillsammans med Miss Li i slutet var droppen. På någonting. Det var en fin dokumentär som fick mig att sakna en sommar mycket och ordentligt i stora portioner. Jag vet, de kommer fler somrar. Men de dröjer. Och kanske kommer aldrig de där varma sommarnätterna kännas på samma sätt igen. Vem vet, vem vet inte.

Tomas Andersson Wij sjunger i mina hägtalare nu om oroshjärtan. "Det du räds drar du till dig och det du jagar glider undan. Det du vill äga kommer en dag att äga dig och du kan kämpa ett helt liv. Utan att vinna en enda seger, du vet dom blodigaste krigen är alltid inbördeskrigen. Jag har hört dina rop och lagt svaren i ditt hjärta. Slutat sakna bortom molnen, nu är här. Oroshjärta."  Och kanske är det så, kanske inte. Rummet som är mitt är rörigt, dammigt och ganska charmigt. Utanför är det snö och väldigt kallt, på tvn sa de att det imorgon skulle bli väldigt kallt, alldeles för kallt. Långkalsonger har aldrig varit min grej, men ska tydligen bli min grej nu. det är en skön luft att andas här, krispig som Sara säger. Beskrivelsen får mig att tänka på någonting som går sönder, skört. Kanske är luften just det. Ömtålig.

Min dator är tom. Rensad, ren och ledsen. Just nu existerar ingen musik, nostalgiska bilder eller andra typer av minnen. Jag hoppas att de kommer tillbaka, så jag slipper bära allting i mitt huvud, det blir så tungt. Jag vill ha sol och varma stränder. Upplevelser och havet som granne. Pengar. Just nu är allting ett stort virrevarr av bubbel angående just pengar. Fick ett meddelande igår som vände mitt huvud upp och ned. Oroshjärta. Jag hoppas innerligt att det löser sig, annars kan tiden vara förbi. Pengarna kan vara förbi, men snälla låt det inte så förbli.

---

// Detta blev ett inlägg som är konstigt, förvirrande och kanske oläsbart. Men i vilket fall. Där har ni något att kanske själv fundera över, förstå eller bara blunda för. För en minut så känns i alla fall mitt oroshjärta lite lugnare. Och för er som ständigt undrar hur jag mår, det är bra. Men det kan alltid vara lite lite bättre. Sov gott.
Puss o Kram / Malin ♥

Nu har jag äntligen tid att skriva igen, tentan är gjord och några lediga dagar framför mig. Okej, börjar där jag slutade förra gången - resan.

Hur gick den?
De nya skorna var på när resan till Piteå skulle gå, det var planen. Mamma och syster var med på stationen och mamma sa att hon inte ville att jag skulle åka - jag svarade med att "nej, men nu är det så!" Det var tråkigt och vemodigt att åka ut ifrån Göteborgs station i fredags, som lovat hade jag Håkan Hellström i hörlurarna vilket gjorde helheten ännu tydligare. I min kupè skulle sex stycken av det kvinnliga könet sova, det var det jag visste. Fick sovplats 26, vilket är mitt lyckonummer.

Det jag dock inte hade räknat med var att en av dessa skulle vara en unge på cirka 1,5 år tillsammans med hennes unga mamma. Okej tänkte jag, ungen verkade lugn och tittade på Pingu, fine. I kupèn fanns även två stycken tyska tjejer och en tjej som mest var tyst och kollade på film. Det var långa timmar, ville ju försöka att inte sova för tidigt så jag skulle vakna mitt i natten och inte kunna sova då. Jag varierade mig mellan - musik, tidning, plugg och att snaska på nötter. det var trångt, varmt och en av de tyska tjejerna luktade svett. Ja, jag vet "vad taskig jag låter..." men hon gjorde verkligen det. Tillslut gick jag till bistrovagnen, drack te och försökte plugga där istället. Det var ensamt och ganska tråkigt, men timmarna flöt på bättre än väntat. Vid halv elva beslutade jag mig för att bädda ned mig i sängen, det var lättare sagt än gjort. Jag läste lite granna, löste lite korsord och sedan tvingade jag ögonen att blunda. Då började det. Ungens skrik. Jag somnade, vaknade, somnade, vaknade....Och ungen bara fortsatte att skrika. Tryckte i hörlurarna i öronen och verkligen anträngde mig för att koppla bort skriket. Vi övriga i kupèn vaknade i alla fall varje timme fram till åtta på morgonen då det var dags att kanske börja vakna, käka lite frukost och någon skulle gå av.



Efter några timmar var jag ensam kvar i kupèn, vilket var otroligt skönt. Beviset för att en lite person hade befunnit sig där var en liten smartiesförpackning. Jag kom tillslut fam i ett vitt Luleå. På stationen stod en glad Sara och väntade på mig, det visade sig att vi skulle få vänta två timmar i Luleå på bussen. Vi bestämde oss för att tillbringa dem i affärerna, Sara fyndade ordentligt och vi köpte även ljuslyktor till vårt fönster, de ser ut som små rymdskepp - jättesöta. Sedan tog vi bussen hem till Piteå i en underbar solnedgång. Jag var hemma. Väl i lägenheten får jag en till julklapp ifrån sambon, en klapp som var ett bevis på att hon kände mig ganska bra. Ett kort och en bild på Mando Diao. "Vill du gå på Mando Diao med mig?" Stod det på kortet. Klart jag vill!, skrek jag ut. Mumma.



Hur gick då tentan igår?
Alltid lika svårt att säga, jag kände mig oroväckande lugn och försökte puscha mig lite genom att slå lite lätt i ansiktet. Övriga i salen skrattade. Det kändes efter att ha suttit tre timmar ganska okej ändå och jag hoppas att det går vägen. Efter det väntade tentafest, mycket trevligt. Blev lite av en reunion att träffa alla igen och det blev både dans och snöbollskrig. Efterfesten pågick sedan till halv fem på morgonen med avslutning på 7 eleven, bra. (Bilder ifrån festen hittar ni på ansiktsboken). Idag har jag bara tagit det lugnt, sov länge och gick direkt på lunchen tillsammans med Sara. Sedan har vi suttit i soffan, druckit kaffe och kollat på "Smala Sussie", skönt. Ikväll kanske det blir bio - Allt flyter, vi får se.

Take Care.
Puss o Kram / Malin

Nycklarna är hittade, jag skrek högt i bilen då mamma kollade för tredje gången i handsfacket - och hittade dem. Så nu äntligen kan jag slappna av, packa ned de sista sakern och ge mig iväg. Solen skiner och det kommer vara helt underbart väder när jag åker ut ifrån stationen i Göteborg. I mina högtalare kommer jag att ha Håkan Hellström som sjunger om dimmiga dagar och känn ingen sorg för mig Göteborg.

Nej gör inte det, för jag är snart tillbaka.

Även jag har packbestyr. Eller jag borde snarare ha det. Men icke. Ikväll har vi ätiti grekiskt inne i Göteborg och dessförinnan köpte jag mina favorit kängor med klack på Vagabond och två cardigans på Monki. Mycket nöjd över att ha fått spendera ex antal hundralappar igen.

Systeryster kommer att väcka mig strax innan 06.00 imorgon för att avnjuta sista frukosten med henne, efter det börjar packandet för att senare hämta datorn som varit på lagning och sedan lunch hos mormor. Hos henne kommer jag antagligen få alldeles för många kakor att ta med norrut, men det är väl bara att tacka och ta emot. Tur att vi är två i hushållet. Efter lunchen bär det va till Göteborg, för ett sista farväl. Syster och Michaela möter upp mig och mamma på stationen bland alla väskor, skridskor och andra tänkara ägodelar. Tänk, när jag påbörjar min resa har Kristina varit framme i Kalmar i två timmar. Om jag hade bott kvar där hade vi antagligen tagit samma tåg. Men icke, jag tar tvärt helt andra hållet och påbörjar en arton timmar lång resa. Tacka och ta emot.

Livrädd för mitt kupè sällskap. Michaela spånade fram tänkbara sätt att fördriva tiden på under vår fika i staden idag - uppfinna spel att spela med de andra i vagnen, socialisera mig med så många tänkbara som möjligt - skaffa nya vänner - lämna mitt telefon nummer (och hennes) till utvalda killar - Äta alldeles för mycket och dricka mängder av kaffe - Ta med en flaska vin på tåget och sedan fixa lite fest. Ja, med mera, med mera. Att inte hon åker istället för mig? Hon borde fått tiden att gå extremt mycket bättre. I alla fall, imorgon 17.00 fram till någon gång runt 11.00 på lördag har jag telefonjour. Det går bra att ringa, eller smsa dygnet runt om vad som helst. Bara för att prata, relationer, djupa problem eller annat tänkbart. Öppen för allt! Ska försöka hinna blogga någonting innan avgång imorgon. Sov så gott. Saknar er redan!


Puss o Kram / Malin

Läsare, hade skrivit ett långt och innehållsrikt inlägg om Grammisgalan 2008 som jag ville att ni skulle läsa, ta till er och bearbeta. Men nej då, inte ens det kan publiceras som det borde. Så nu skiter jag i det här. Hoppas ni tyckte galan var bättre än vad jag tyckte. Adam Alsing och Gry Forsell ska bytas ut, jag är nykär i In Flames och E.M.D har skämt ut sig för all framtid, förlåt alla små söta flickebarn som älskar pojkarna i detta band, men ärligt talat. Få en Grammis för en låt som stavas pinsam är inte okej. Långt ifrån.

Vi får se när jag orkar skriva igen - tappade lusten nu, rätt radikalt.

/ Malin

.. nej det är ingen vanlig dag för det är bloggjubileum och födelsedag, HURRA HURRA HURRA!



// Födelsedagsbarnet Kristina :)

Sitter under mitt takfönster och kollar ut på månen och stjärnorna. Var grymt trött förut, men ibland gör det där eviga mörkret mig pigg. Tankarna irrar iväg i takt med tonerna till musiken jag lyssnar på. Ludvig tipsade om texten i "This is your life" med The Killers. Fastnade speciellt för följande och tycker att det passar med min bild på vägen ut till Malin på Tjörn:

And the sky is full of dreams
But you don't know how to fly
I don't have a simple answer
But I know that I could answer
Something better.

Dag fyra på det nya året är snart över. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det nya året. Jag hade en riktigt rolig nyårskväll med Malin och senare Matilda&Monica, även om det inte riktigt kändes som nyår. Men en reunion med min andra blogghälft var lyckat nog. Magens protester dagen efter var däremot en tankeställare och nej, jag avlägger inga nyårslöften, men den närmsta tiden ska vara ljus. Snövit helt enkelt. Vi får väl se hur det går..

Har glömt både tid och rum och inser nu att det är söndag kväll. Helgen har passerat snabbt, alldeles för snabbt. Ludde fick hälsa på bland kohagarna och i Göteborg. Underbart. Förstår inte hur de två veckorna vi varit ifrån varandra innan har kunnat kännas som år.. Innan han hoppat på tåget mot ostkusten blev vi paret med guldbyxorna. Vid en parkeringsautomat låg en bra start på den resekassa vi har tänkt att spara ihop till. Efter ett samtal till ett nummer på det visitkort som låg tillsammans med pengarna och en koll med polisen bestämde vi oss för att behålla pengarna. Tack till någon.

Irrande tankegångar var det ja och på tal om Göteborg. Det här "lovet" har jag tillbringat mer tid där än i Trollhättan. Det är något helt emot hur det brukar vara. Även om jag skulle velat varit mer med Josefin och Elisabeth känner jag att jag behövt tiden för mig själv. Trollhättan är sig inte riktigt likt utan Emeli&Emelie heller. Det är nog det. Men ingen idé att sitta här och ångra det jag inte gjort under tiden här. För att ångra sig ja.. det är något jag alltid har försökt att undvika. Det gör liksom ingen skillnad, det som varit är som det är ändå. Men om jag kunde, då fanns det sådant som jag nu skulle vilja ändra. Så gärna. Jag får försöka tänka att allt ändå har format mig till den jag är..

Nog kvällsfilosoferat från mig!
Godnatt på er,
// Kristina

Det är lite pinsamt att jag hoppades på att år 2009 skulle bli ett intensivare bloggningsår. Det har ju uppenbarligen börjat på sämsta tänkbara vis. Just därför tänkte jag bjuda er på en musikaliskupplevelse i detta inlägg. Med de senaste klippen, musikvideor och liknande saker som jag hittat.

Det blir inte överdrivet många, men i alla fall som kan täcka ert behov för en stund. Ska sedan i fortsättningen försöka att lägga upp ett antal klipp varje vecka, jag vet själv hur svårt det är att hitta ny musik, eller gammal. Vi matas av för mycket material på internet, så jag ger er ett axplock av vad jag har lyssnat / tittat på och tyckt om.
Gammalt som nytt, från ingenstans och överallt. 

- Första valet är Mando Diaos nya låt Dance with somebody. [ musikvideon är mycket läcker och en härlig låt! ]

- Programmet Dom kallar oss artister är riktigt ögongodis för mig. Jingeln för programmet, upplägget av programmet och valet av artisterna är riktigt bra. Jag har valt ut en litet klipp med Håkan Hellström som var den första artisten i programserien. Se klippet.

- Christer i P3 är ett av de program jag ofta lyssnar på när tillfälle ges och ett sådant tillfälle var det i fredags då de bjöd lyssnarna på deras favoriter ifrån året som varit. Bland annat så börjar klippet med deras "favoritfredagsflört" med en tjej som inte riktigt hade alla hästarna i hagen, om jag kan uttrycka mig så. Väldigt underhållande i vilket fall! Lyssna här.

- Sahara Hotnights mudikvideo till deras cover på låten In private är så stilfull och helt i min smak! Att dessutom deras version av låten blir bättre och bättre ju mer jag lyssnar på den är också någonting som gör helheten glasklar.

Jag hoppas jag har gett er någonting nn som ni uppskattar på ett eller annat sätt. Lämna gärna en kommentar om er åsikt.

Vill även tipsa er om SVTs nya serie De halvt dolda, missade ni första avsnittet precis som jag gjorde kan ni se det här. Jonas Gardell har skrivit manus och en av rollerna spelas av en av mina nya favoritskådespelare Tom Ljungman, en 17 årig kille som lyckas spela hårdhudade killar på ett mycket trovärdigt sätt.