_

Den här dagen har varit minst sagt intensiv och innehållsrik. 08:14 rullade tåget mot Kolmården ut från Stockholms Central. Vid tiotiden möttes jag upp vid Kolmårdes station av Silvy som arbetar på Kolmården. jag ska tillbringa hela dagen på Kolmården för att träffa några olika djur på nära håll för att göra reportage om dem. Besöket startar i terrariet. En kille som arbetar där säger att vi ska först träffa krokodilerna. Lite oroligt säger jag "okej". Och mycket riktigt får jag träffa både en vuxen krokodil och en bebis krokodil. Efter det ler han lite och säger att det är dags för ett besök hos ormarna. Bakvägen in i ett av glasrummen tar vi och där ser jag de långa ormarna ligga på vakt bland växterna. Jag är livrädd för ormar. Killen tar upp en av ormarna som direkt börjar kräla, men det var bara att bita ihop och ja, jag klappade. Flera gånger. Efter en kort trip hos fiskarna därefter så bard et va bort mot kamelerna, som trots kylan och snön befann sig utomhus. En annan kille möter där upp mig och säger åt mig att hoppa ned hos Kamelerna. Och kamelbajs. Här börjar lukten att sprida sig som sedan ska följa med hela dagen. Vi går runt inne hos kamelerna och efter ett tag blir det dags för mig att rida. På en blöt kamel. Jojomensan, upp på kamelen och där någonstans slår urinvägsinfektionen till (ja, jag har inte fått det än...men lär inte vara långt borta). Blöt var jag i vilket fall.

Efter besöket hos kamelerna blev det en kort lunch då jagn hann torka upp en aning, för att sedan uppleva delfinshowen, höjdpunkten för dagen. Jag hade innan fått reda på att jag efteråt skulle få klappa en av delfinerna, vilken har vart en stor dröm för mig. Efter delfinshowen var det då dags, i ett par stövlar var jag helt plötsligt framme vid bassängkanten och klappade en delfin. Mitt i all min egna glädje över detta hade jag en bandspelare med tillhörande mikrofon och hörlurar. Att hålla sig kvar på bassängkanten var en konst i sig. Besöket med delfinen gick mycket bra, men behöll jag mig torr? Nej då. Helt plötligt får delfinen ett ryck och skvätter ner mig och delfinskötaren totalt. Hela jag var en blöt trasa, men det end ajag i de tläget kunde tänka på var bandspelaren. Den klarade sig. Tack och lov. Blöt och kissenödig blir nästa stopp hos vargarna. Vargskötaren frågar mig på väg till vargarna om jag är rädd för hundar. Mitt huvud säger "ja, ja, ja", till honom svarar ja - "njea". Sedan säger han till mig X antal saker jag ska tänka på och att de kommer slicka mig i hela ansiktet - av kärlek. Hjärtat dunkar när jag med instoppade skosnören, gömd luva, lågt knuten tofs och bandspelaren gömde bakom dubbla jackor går in hso vargarna. Och precis som skötaren hade berättat så hoppade dessa djur upp på mig, slickade mig, och försöka sno "puffskyddet" från mikrofonen. Men det gick bra.

Sedan efter ytterliggare två timmar med olika djurbesök, så blir jag skjutsad till stationen för att åka mot Stockholm igen. Jag är både frusen och kissenödig och snön bara vräker ned. En halvtimme tidigt kommer jag till stationen vilket innebär att jag fick med myrsteg gå inne i den lilla matbutiken trehundra varv, kissenödig. Köper mig två äpplen, en kvällstidning, deodorant för att lindra kameldoften och en tia-lott. I kassan frågar expediten om jag har leg, jag hinner reagera och frågar varför. Han svarar "18-årsgräns på lotter", jag fattar piken och sträcker fram körkortet. Kanske berodde det på att jag hade ett slickat ansikte. Vargslickat ansikte. Sedan för att göra denna historien ännu mer komplicerad åkte jag egentligen med fel tåg, ett försenat tåg som gick på min egentliga avgång - men som blev väldigt rätt till slut. Och om inte det vore nog så kom jag lämpligt till T-banan för att en olycka precis skulle ha inträffat. Så klart. 45 minuters väntan på centralen, jag kände hur jag stank kamle för varje minut som gick. Till slut kom jag hem, vann tio kronor och duschade bort kameldoften.

/ Malin