_

Jag tänkte låta bli, bara låta det passera genom att blunda lite extra. Trots mina många försök går det inte. Denna söndag, som många andra dagar per år i Sverige firar vi någonting, en så kallad tradition. För att uppmärksamma någonting fint och bra. Traditioner har jag egentligen ingenting alls emot, inte heller denna dagen OM man själv fick bestämma om man firar den eller inte. Jag blir förbannad för att jag blir indragen i någonting jag själv inte kan bestämma över. Traditioner som jag gärna hade firat - om jag kunnat. Fars dag är en fin tradition, att uppmärksamma alla dunderbra pappor, käka lite god mat och ge dem ett par nya "extra fina strumpor". En chans för familjen att träffas, umgås och ta hand om varandra.

Men det blir ett problem för dem som inte har en "dunderbra pappa", en pappa som inte agerar som en pappa bör, en pappa som misshandlat sitt/sina barn eller en pappa som är död. Då blir det ett problem när det runt omkring i samhället i veckor innan firandet säljs kort, tårtor och buketter till Fars dag. Det går inte att undvika, ja om man inte vill dö av hunger på grund av att slippa se korten i affären. Jag brukar klara detta bra ändå, ignorera. Ignorera. Ignorera, men så igår pep det till i mobiltelfonen. "Fira pappa imorgon med en bild och gratulation. Du skickar gratis mms hela dagen och dessutom bjuder vi på fars dag-bilder. Gör någon glad!". Oj vad bra att skicka gratis mms hela dagen, verkligen kanon, men resten då. Döda pappor går inte att skicka mms till, telefonlinjen till himmelen är inte fullständigt utvecklad än.

Jag vill inte på något sätt få dig att känna skuld för att du firar din pappa idag, inte heller tycka synd om mig. Jag önskar bara att alla fick ta del av denna dag i den dos man själv vill. Att jag slapp kvävas i trevliga "middags-statutsar" på facebook, inte behövde svara på frågor om jag grattat min pappa eller ens behöva känna ett behov av att skriva detta inlägg.

Grattis alla dunderbra pappor, pappor som blir bortglömda och pappor som är döda!
/ Malin