_

I två dagar har jag travat runt med en kamera på axeln och intervjuat personer. Dessa dagar har jag även mestadels spenderat i ett redigeringsbås på skolan. Det känns i kroppen nu. Arbetet har i alla fall resulterat i två filmer som går att titta på här. Imorse väntade bilen på mig 07.15, snön låg tjock på marken och så även mörkret på himlen. Det har varit en mycket intensiv vecka och än är den inte över.

Imorgon ska jag befinna mig på skolan 08.00 för att producera direktsänd radio 09.00-14.00. Vi vet fortfarande inte vad för roll vi får i arbetet, vi kommer att bli idnelade i små redaktionsgrupper som jobbar med något speciifikt, exempelvis nyheterna eller musiken. Det ska bli jättekul, men trots det är jag smått orolig på gruppindelningarna. Det känns som om det hänger rätt mycket på dem hur arbetet kommer att fungera. Men i vilket fall, om ni känner för att lyssna på radio imorgon, så gå in på: http://www.pitefm.se/ , jätteroligt om ni vill lyssna!

Jag har en smärta på baksidan av högeraxeln som vägrar ge sig, smärtan har funnits där i en vecka nu och jag börjar smått inse att jag aknske borde kolla upp den. Eller i alla fall unna mig lite massage, problemet är när jag ska ha tid för att njuta av det? Det är tragiskt när man inte ens har ett tillfälle att lägga en timme åt avkoppling. De sista dagarna har jag börjat lyssna på gamla låtar via youtube, exempelvis Lisa Ekdahls låt "öppna ditt fönster". Hon har en otroligt skör och egen röst som är härlig. En annan gammal favorit är Peter Lemarc, när jag lyssnar på honom längtar jag hem.

Säg till hans vänner att de ska hälsa att
fönstret är öppet och dörren står på glänt
Ack vad som händer är han alltid det finaste som hänt
Visst kan du välja att bryta nu
Men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
Så varför inte låta honom vara där
Du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär
/ Lisa Ekdahl - Öppna ditt fönster

Igår när jag gjorde en enkät på stan kom det fram en gammal farbror till mig och började prata. han märkte på mig att jag inte varifrån Piteå och undrade vart jag kom ifrån - jag svarade Göteborg. Han frågad emig varför jag hade flyttat hit, om det var på grund av någon pojke. Nej svarade jag, det var studierna. Han tyckte det var glädjande att höra det, att  jag valt att studera här. Han berättade att han varje sommar åkte till Göteborg, Brännö där hans son hade ett hus. Att han varje dag tog med sig sitt kaffe när de andra hade somnat ut på klipporna och lyssnade på vågornas kluckande ljud. Innan vi skildes åt sa han att det var så härlig att höra min dialekt och att jag var söt och trevlig. Jag hoppas han kommer att få uppleva många somrar till ute på Brännö, denna äldre man kommer jag inte att glömma. Han satte avtryck och berörde.

Nu ska jag försöka sova och vakna förhoppningsvis hyffsat fräsch. Kan ju hoppas i alla fall. Lyssna som sagt gärna imorgon och lämna en kommentar på min grupps "uppgiftsblogg".

Puss och Kram / Malin