_

Var på studiebesök på SR Luleå idag. Inte speciellt innehållsrikt, men dagen bjöd i alla fall på sushi och en biltur. Alltid något. Dessutom var Domkyrkan lika fin som alltid och kön för att vaccinera sig mot svinis har väl sällan varit så lång.

/ Malin

Det här är ingenting jag kommer blogga någonting större om, men idag har det inträffat något ofattbart i min släkt. Min moster fick en stroke i förmiddags som de opererade i sex timmar. Utan framsteg. hennes ena hjärnhalva är nästintill helt förlamad, vilket innebär att bland annat hennes talförmåga är helt noll och om hon har TUR kan hon säga enkla ord som "ja" och "nej" först om två år.

Så snabbt allting kan förändras och vad maktlös jag är på 130 mils avstånd.
Den här låten är till dig moster, med din favorit Jerry Williams:

Vi tar en dag i taget nu, jag tar en dag i taget.
/Malin

Kudden var så kall, len och mjuk idag. I två timmar låg jag kvar, trots att både mobilen och klockradion ringt x antal gånger..det gjorde ingenting. Seminariet blev ju inställt och vädret utanför är inte lockande. Så istället har jag tillbringat morgonen med radio, frukost och disk. Fin kombination det där. Igår kväll lagade jag lite kläder, sådant som väntat på att bli det en längre tid, tid saknas, eller kanske snarare prioriteringarna har varit annorlunda. Tusen gånger per dag trycker jag på mailboxen för att se om några nya mail inkommit, det har de tofta - men fel mail. Jag väntar på praktikmail/samtal. Som så många andra också verkar göra...Återstår att se. Nej, nu ska jag dra på mig träningskläderna, stoppa musik i öronen och bege mig till gymmet. Verkligen på tiden.

Förövrigt är det någon som gömmer en kavaj i sin garderob som den tröttnat på, så är jag intresserad, ja alltså om den är lite oversize och skulle kunna passa mig....Ciao!

/ Malin

Idag agerade jag skådespelerska i en film som några studenter på skolans spelade in, den skulle baseras på genus och perspektiv. Jag spelade mamma Karin som var den klassiska mamman ( i alla fall som den typiska rollen sett ut). Det var kul, intressant och skön start på veckan. Efter det använde jag denna dagen mest till att "ta igen" helgen jag missade, eller snarare tillbringade i skolan. Bland annat fikade jag på stan med Fia och Sandra i två timmar, massor med idèer sprutades bland annat. Sedan har jag även sett första avsnittet i Tv4s nya dokumentär serie "Mamma till en mördare", en serie som intresserar mig och som berörde. Ett oerhört svårt ämne att uppmärksamma och som många har vilt skilda åsikter kring. Intressant och rörande.

Imorgon skulle jag haft kulturseminarium, men det blev inställt på grund av att gästläraren blivit sjuk, förhoppningsvis inte i svinis...men på grund av det inställda seminariet funderar jag på långfrukost. Något som är bland det godaste, skönaste och mest uppiggande!

Vill tipsa er som har runt 37 i skostorlek, lägg ett bud på dessa godingar!


/ Malin

Tidigare i höstas var jag i Stockholm över en helg. En av kvällarna åt jag och mamma middag på en av restaurangerna i Gamla stan. Efteråt skulle vi ta tunnelbanan till hotellet och i "gången" ned till T-banan stod han med sin gitarr och fodralet framför fötterna i ett rop efter en slant. 

Som jag (tyvärr) brukar så gick jag även denna gång förbi en av alla gatumusikanter som existerar...men jag hann bara några meter innan jag stannade upp och började rota febrilt i fickorna efter mynt. Jag hade hört tonerna av Göteborg, tonerna av pop, tonerna av något som berör. Jag kände några mynt och vände mig snabbt om och började gå mot den brunhårige killen med snedlugg och converse - och jag började sjunga, i takt med honom....och det kommer kanske inte alltid vara vi två. Bara så länge det finns stjärnor över oss och bara sålänge våra hjärtan klarar av att slå....Jag kastade mina två femmor i gitarrfodralet och blickade lite snabbt, generat upp och mötte hans ögon...sedan småsprang jag därifrån.

Tiden stannade för en liten stund och hjärtat bultade lite extra. Det var ett ögonblick, som jag vill klistra fast - mitt löjliga leende på T-banan som inte kunde förstå. Gårdakvarnar och skit. Om två veckor åker jag till Göteborg, det ska bli skönt. I norrland är det bara trist och kallt och inte någonstans finns det någon gatumusikant.


/ Malin

Pluggar...ganska seriöst just nu. Men det är så patetiskt, uppgiften jag förösker att göra just nu är en produktionsplanering, som innebär att skriva ned sitt tänkta arbete, metod och en tidsplan. Det sistnämnda är något jag borde ta med till resten av min vardag också, helt klart inte min starkaste egenskap, att planera och strukturera upp dagarna på ett sunt sätt. Därför känns det näst intill komiskt att försöka skriva ihop deadlines och planering inför kommande månad när det gäller denna kurs (kulturjournalistik). Hur ska det gå? Jag frustar, stönar och ropar på hjälp genom vardagsrummet, men ingen lyssnar - ingen är hemma. Inte i mitt huvud heller.

Det är fredag idag och jag vill helst av allt bara lägga mig i soffan och dra en filt över huvudet. Men nej. Möte 13.00, möte 16.00, deadline för inlämningen av produktionsplanen 17.00 och sedan vara serveringsansvarig 20.00 ikväll. Vilken dag.

Ingen tid får gå till spillo, till lunch var min "tanke" att produktionsplanen skulle vara inlämnad, men som sagt. Tidsplanering och jag är inte bästa vänner, men vi kanske kan bli?

Bjuder på en spellista, denna fredagen den 13:e.

Take Care / Malin

Lördags natt - tidig söndagsmorgon.

Ikväll har jag haft en riktig soft kväll med Beatrice som sällskap. En tjejkväll med cupcakes och romantiska komedier, säga vad man vill om det - men filmvalet passade bra denna kväll. Även cupcaksen. Annars har lördagen gått i ett lugnt tempo. Det har snöat hela dagen och den första "pulsningen" genomfördes idag. Dock är det lite för vamt för att snön ska vara i fin form, så det är ganska blött. Jobbigt om det fryser på inatt=halka imorgon.



Igår (fredag) lät jag Kents nya album RÖD vara mitt sällskap medan jag gjorde mig iordning för kvällen, det fungerade alldeles utmärkt. Efter de få genomlyssningarna jag hunnit göra är "Svarta linjer" och "Hjärta" favoriterna, kommer säkerligen ändras..I alla fall är albumet spännande, nytänkande och annorlunda.

Svarta linjer
Minns du hur det var
den där vintern.

Svarta linjer
(Vad du än gör, tänk dig alltid för)
En askgrå horisont
(Tänk dig för, tänk på vad du gör)

Svarta linjer
(Allt har ett pris, tänk dig alltid för)
Som spårljus över stan,
(Tänk dig för, tänk dig alltid för)
kommer våren
--------------------
Vita linjer
(Måste tänka framåt, måste tänka stort)
Dom leder ingenstans
(Måste bli nånting, måste få nåt gjort)

Vita linjer
(Tänk dig för, tänk dig alltid för)
Vi har en mikroskopisk chans,
(Allt har ett pris, tänk dig alltid för)
att bli gamla tillsammans

Imorgon ska jag starta dagen med att planera hela söndagen över frukosten. Jag ska bland annat hinna skriva en projektplan som är första uppgiften i min nystartade kurs "sport/kultur journalistik" , där jag valt inriktningen kultur. Berättar mer om mina planer för kursen vid ett senare tillfälle, kanske imorgon. Jag ska imorgon även spela fotboll för andra veckan i rad. Det är studentföreningen på skolan som anordnar det och det var sanslöst kul förra veckan, dock hade jag träningsvärk i X antal dagar efteråt - men helt klart värt. Dessutom har mamma skickat upp inomhusskorna, så nu kan ingenting stoppa mig.


Killars rumpor ser nästan alltid bäst ut i Nudie/Acne jeans.



Dags att sova. Take Care. Malin.

En hektiskt onsdag är snart slut, då väntar en torsdag i ännu högre tempo. Men det ska bli en kul torsdag. Idag har jag äntligen fått (2000 kronor fattigare) tillbaka min dator från reparationen. Så nu låter den ingenting och den klarar sig fint på batteriet. Det resulterade i något som kan likna ett barns leende på julafton i mitt ansikte. Annars har dagen i stort sett bestått i att planera de fyra timmar jag imorgon sänder radio under:

• Först 19-20 sänder jag mitt egna program Nöjesmaskinen - där det denna vecka kommer att handla om modetrender. Hur det kommer arta sig återstår att se, men vi ska föröska svara på era frågor så gott vi kan, maila mig på:[email protected] eller skriv en kommentar i detta inlägg. Frågorna kan handla om de tmesta inom höstens/vinterns mode. Jag ska även ha med en intervju med ett band som idag (4 november) släppte sitt debutalbum. Bandet heter Cartwall och härstammar av en slump från Piteå. Frontfiguren Matilda Kihlberg gick dessutom radiolinjen på musikhögskolan. Intervjun hör ni imorgon. Men tänkte bjuda på deras mest spelade singel, kanske ni känner igen denna? På deras Myspace står det en underhållande och intressant textrad som ebskriver bandet och deras bandnamn väldigt bra:
Att befinna sig i en av Sveriges nordligaste städer. Med snö på marken fem månader om året. Det finns ett sparkmuseum. En klubb för veteran-mopedister. Man går på en skola med musikstudenter, plinkandes, wailandes på solon som aldrig tar slut. Försöker tro på någon slags karriär som radioproducent. Kan bli jobbigt. Kan bli tråkigt. Därför lånar man skolans dyra utrustning. Stänger in sig i en garderob på ett studentrum. Hyllar åttitalets trummor, synthar med sin egna tolkning. Skriver banala texter. Och sjunger ut dem med breda känsloregister. Och döper sitt band till det mest överskattade dataprogram, till för att spela jinglar med: Cartwall.

• Sedan 22-01 är det dags för Nattugglorna, ett kvälls/nattprogram för dig som av olika anledningar fortfarande är vaken. Tre timmars radio med allt ifrån nyheter, tävling, önsketimme och denna vecka även ordvitsar (jag och Joseph som är programledare denna vecka härstammar båda från Västkusten). Första halvtimmen som vi ägnar åt veckans nyheter har två intressanta intervjuer. Dels en där vi pratat med en läkare på smittskyddsinstitutet i norrland, angående influensavaccinet. Och dessutom en intervju med en av utrikeskorrespondenterna på SVT angående Barack Obama.

Du lyssnar lätt via webben och skriver in till programmen via din messengertjänst (exempelvis msn), lägg till: [email protected]

Imorgon har jag dessutom kursstart. Jag har valt att läsa sport/kultur journalistik som valbar kurs, då med inriktning kultur. Är jättepeppad på denna kurs och har stora förhoppningar. Dock ska vi redan tills imorgon funderat ut vad vi skulle vilja göra för arbete, svårt enligt mig när vi inte fått höra någonting av vad som förväntas och hur stort arbetet ska vara. Har du några idèer på vad som skulle passa mig att producera, berätta!



(Tryck på bilden för större format)

Nu är det dags för sängen, lång dag imorgon!

/ Malin

Vilken helg. Halloweenfest i fredags med allt vad det inenbär, framförallt gott sällskap och alkohol. Kvällen var mycket lyckad efter att ha tillbringat hela dagen framför symaskinen för att få klart våra dräkter (The Incredibles), men klart värt det! Denna dag resulterade i att resten av helgen blev väldigt lugn. Film-marathon i lördags tillsammans med Johannes och Bea och igår blev det städning och sedan fotbollsträning på kvällen. Träningen var så kul, löjligt roligt att få spela lite boll igen. Ska verkligen försöka fortsätta regelbundet med detta varje söndag. Det är Studentidrotten som arrangerar detta, mycket bra! Dessutom blev min cykel stulen. Ja, utanför min port, stackaren. Surt, när man som student i den här staden använder cykeln dagligen, nästintill jämt.




Det är svart utanför fönstret på redaktionen, kolsvart. Innan klockan ens var 16 var det mörkt. Så nu ska jag GÅ hem och tända ljus, laga mat och ha en lugn kväll.

Ciao! / Malin

Här är resten av skaran jag tilllhörde under gårdagens halloween fest.

Helen, Bob, Violet och Dash. Familjen The Incredibles!

Halloween 2009 - Vem är jag ?

Naglarna är svartmålade. Lacket hade blivit sådär äckligt småtjockt som gör det omöjligt att få till bra. Men det gör inte så mycket för jag har det bästa sällskapet. Adam Olenius, killen som sjunger i band som Shout out Louds och Tutankamon. Egentligen behövs det inte sägas mer, men jag gör gärna det ändå. Jag vill älska med hans röst i högtalarna. Jag vill måla kladdigt svart nagellack med hans röst i närheten och jag kan till och med tänka mig att städa i hans omgivning. I timmar har jag lyssnat på dessa band, om och om igen och jag tröttnar inte. Snarare tvärtom. Det gör mig pirrig i kroppen, lustfylld och glad. Precis som det behöver vara. Jag blir även frustrerad, hur dessa olika känslolägen kan samsas vet jag inte, men det kvittar. Bara Adam Olenius finns i rummet.

Imorgon ska vi busa, trixa, fixa och festa - på en måndag. Gustaf fyller 20 år och det ska absolut inte missas. Tyvärr kan jag inte avslöja så mycket än, med risk för att han läser min blogg. Men han har fått sitt första uppdrag där det i stora drag stod:
Befinn dig klockan 19.00 i hissen på nedersta våningen.
Följande saker ska du ha med dig:
• En halsduk • Ett tomt glas • En påse med samarin
• En hink • Ett läppstift • Ett häftstift.
Det ska bli kul. Födelsedagar är roliga och bra ursäkter för att glömma allt annat för en stund.

Nu ska jag sova för att vakna utvilad imorgon. Det blir en fullspäckad dag med innehåll som träning, en sväng på stan, kursutvärdering och trix & fix. Kul! Vi får se hur länge det svarta nagellacket får stanna imorgon..

/ Malin

Torsdag morgon. Full fart. Nje kanske inte riktigt än, sitter fortfarande och smuttar på morgonens kaffe och försiktigt tar bort osten från bordet. Men om några timmar ska det gå fortare, då måste det gå fortare. idag ska jag sända fyra timmas radio. Först är det "Nöjesmaskinen" 19-20, där jag idag ska snacka om höstens skivsläpp och turnéer, blir spännande. Efter det blir det två timmars (paus?!) innan "Nattugglorna" startar, idag med Johannes och Bea som programledare och jag som producent. Vilket innebär att jag ska sända nyheterna som går varje halvslag (22.30,23.30,00.30) och se till så att allt flyter och att musiken under "önsketimmen" kommer in korrekt (dessutom är det jag som musiklägger för hela programmet). Puh! Vore jättekul om du lyssnade, kul att höra respons efteråt....

Det blev klart imorse att par av samma kön får gifta sig i kyrkan från och med den 1 november i år. Nu får alltså homosexuella par visa sin kärlek och säga ja till varandra även i kyrkan, WOW Sverige går framåt. Jag säger grattis till alla er som är tillsammans, är homoexuell och har en dröm om att bli vigd i kyrkan och alla andra som röstar för ett fritt Sverige. Ett steg i rätt riktning, eller vad tycker du?
Vill även tipsa om Monicas blogg. Du kommer förstå varför när du läser den.


Mitt ögongodis, Nicklas Hocker. (Jag vet, patetiskt och skäms - men när jag bor häruppe i kalla norrland måste jag få fantisera lite.) Ett litet ögongodis. Och, nej han sjunger verkligen inte bäst - men jag gillar hans karisma,utseende osv. Han är en Malin kille. Och det måste jag väl få tycka, trots hans unga 17 år? Läste nyss en liten artikel om några av Idol-deltagarna, deras morgonvanor. Såhär svarade Nicklas på vad som är det första han gör när han vaknar:
– Sätter på min laptop, jammar gura och får förhoppningsvis tag i en gratis latte.
Det passar mig perfekt, tänk att få höra lite gura på morgonkvisten och en gratis latte på det. Absolut något jag kan tänka mig (i min fantasi). Hoppas jag har roat dig lite nu, du som läser detta...


Dags att styra ihop det jag påbörjat till min lunch idag. Ingen aning om vilken form det tar, men ett gäng morötter kokar, likaså broccoli...tilld et vet jag inte. Kanske cous cous, kanske inte. ja, en sak som är säker i alla fall är att det kommer bli en lång dag. Aktiv fram till 01 inatt. Hallelujah!

www.pitefm.se


/ Malin

Jag önskar att jag hade en knapp som det stod ÖVERMÄNSKLIG på. En knapp som man kunde trycka på och man fixade lite till, det där extra som man tror man klarar men inser när det är för sent att man inte alls klarar. Att ingen klarar det - som inte är övermänsklig. En annan knapp jag önskar jag ägde är en knapp som det stod TID på. Det vore fint och alldeles nödvändigt. Tänk att kunna trycka på den knappen och poff så fanns det lite extra tid, så att man hann med, kanske till och med hann äta och andas i två minuter.




/ Malin

Egentligen är det här bara en söndag i mängden, egentligen ingenting att skriva om. Piteå är litet på söndagar. Ingenting har i stort sett öppet, befolkningen håller sig inomhus och vi radiostudenter på skolan. Ointressant. Tråkigt. Söndagar ska vara fina. Söndagsmiddagar, storbak, skvaller, brunch, bra film, musik, kreativitet och massor av annat. Inte mycket av det lyckades jag med, kanske just på grund av Piteå - kanske inte. Rastlösheten har helt tagit över, svårt att sova - svårt att hålla sig vaken. Ond cirkel. Om en halvtimme är det måndag igen, ny vecka. Vecka 43. Stress. Panik. Önsketänkande. Prestationsångest. Vänskap. Ja, det innehåller mycket. Fast, om jag funderar lite till så är det inte mycket som händer ändå. Och det är fasen inte konstigt.
Igår ägnade jag tre timmar åt att kreativt och spännande skriva en bokrecension, den blev bra. Jag döpte dokumentet, sparade och sedan stängde ned word. Sedan kom jag på att jag skulle skriva till en sak, öppnade då dokumentet igen - TOMT. Ett tomt dokument räckte ut tungan mot mig. Ja, vitt var det, inte ett enda streck på papperet, inte en enda bokstav. Så det är inte konstigt att människor tappar lusten, inte orkar och inte kommer någonstans. Tre timmar åt en svettig bokrecension som resulterar i ett tomt dokument, det är surt. Fick därför spenderar ytterliggare timmar idag för att få ihop något - igen. Sådär kul.

Stefan är en fin kille som pluggar i Kalmar, i samma klass som min bloggkompanjon Kristina. Denna kille har en blogg jag tycker om, så jag vill tipsa om den nu. Du borde läsa den, ta hans texter med en nypa salt och sedan le.

Nu har den där halvtimmen gått, det är måndag nu. Ny dag, ny möjligheter - eller vad är det som de gamla brukar säga? Jag ska sluta vara tröttsamt bitter här på bloggen, är det därför ni inte kommenterar, för att jag är bitter? Illa i så fall. Därför ska jag bjuda på musik för kvällen - håll till godo!


/ Malin.

Det var så mycket jag skulle skriva, som jag satt och knåpade på under den nio timmars långa bilresan till norrland. Jag skulle skriva om Stockholm, om allt jag gjorde, om cocktails, om choklad och om Han - ja, Gustaf Norèn. Nu sitter jag här, har dåligt samvete över blogguppdateringen och vill verkligen skriva något, men jag vet inte var jag ska börja och jag vet varför. KAOS. Ja, det är ett kaos, allting håller på att falla isär, gå itu och flyga ifrån mig. Kontroll saknas, bromspedal likaså. Dte var bättre i Stockholm, storstadspulsen som bara tutar i ryggen och man springer med. Där kan man välja på biograf, du kan äta en god middag på fin restaurang-som dessutom har öppet sent, du kan gå på teater och du kan bara uppleva. Jag var inte van vid det, det kan man inte göra i Piteå. Nej, här finns ingen trevlig restaurang. Det finns bara ne bio, vilken visserligen är hyffsad uppdaterad, men ändå.

P3-klubben, som vi hängde på i fredags var galet bra, galet trevligt. Som en stor fet fritidsgård, med rätt folk och rätt musik. Jag njöt, bara känslan av att se sig om och inse att jag inte änner varenda kotte i lokalen var befriande. Chokladmässan kryllade av sockerchockade människor som inte kunde få nog av chokladfontäner, praliner och information. Jag tyckte efter att ha gått cirka 300 meter på mässan att provsmakningen därefter kändes mindre och mindre lockande. Jag mötte upp Fia, vi drack cocktails på Götgatan, världens finaste lilla krypin. Ett ställe som bara serverade cocktails, vin, öl och tilltugg. Inredningen var i knallrosa, orange, gult och blått. Bakom disken stod två söta killar som agerade bartenders och DJ`s. Under tidiga kvällen spelade de en Håkan Hellström låt vilket fick mig och Fia på mycket gott humör, vi började fnissa och sjunga med. Killarna uppmärksammade detta och spelade sedan (trots att det fanns fler människor i lokalen) Håkan Hellström i 1,5 timme efter det. Utanför regnade, i hjärtat bodde det bomull. (fler bilder på ansiktsboken.)



Dessutom, ja - så fick jag Mando Diaos autografer på deras nya skiva + Gustaf Norèns på min väska. Ja, jag vet. Fjolligt. Att berätta om att man stått en halvtimme i kö för att få några namn på en skiva kan ju kännas aningen fjortis, men det är okej. Jag är gärna fjortis i så fall, för är det så det känns - så varför inte!
Stockholmshelgen var bra, jag shoppade dessutom en liten mängd onödiga prylar, sånt som hör till.



Nu är jag tillbaka i norrland. Norrbotten. Ett namn jag helst inte tar i min mun, bokstäver som jag helst i formar med min tunga. Men så är det, jag lever här. I ett kyligt, mörkt landskap utan variation. Inte konstigt att det håller på att falla isär, flyga ifrån mig och risken att tappa taget - att leva här tär på krafterna. Samtidigt som jag även vill säga att det finns fördelar med detta också, människorna och lugnet. Motsägelsefullt? Möjligt, men det är väl snarare att det är "antingen eller" som är problemet.

Tidigt i somras skrev jag på bloggen om att Markus Krunegård skulle släppa två album på samma dag. Det har han gjort nu, och jag lyssnar på dem. Inte skapat mig någon uppfattning än, men typiskt Krunegård som det låter hittills. Kul med ny musik!

.......och så skrev jag nästan om allt jag hade tänkt ändå.....


/ Malin

Jag läser en 200 sidig bok om våldtäkter. Det kräver sina pauser. Inte för att innehållet är trist, utan snarare för att boken är så stark, innehållsrik och beskrivande. Tungt och en hel hög av aggression fångar mig. Så nu pausar jag, med Anthony & the Johnsons. Vet egentligen inte om det är bästa avslappningen just nu, men det känns fint, rofyllt. Allting som innehåller ro är bra för mig just nu, för någon ro har inte jag och inte heller något lugn. Allt går i 200 km/timmen, minst. Okej, jag ska inte klaga - men det är inget klagande, snarare bara ett berättande om hur min vardag ser ut för tillfället. Igår sade en klasskompis till mig "Malin, du är tamjetusan jämt på skolan" och idag fick jag höra att jag var en inventarie på radioredaktionen. Detta kan man se på två sätt. 1. Tragiskt, eller 2. Ambitiöst. Jag antar att jag måste intala mig det andra alternativet, men ibland känns det inte så.

Jag bor tillsammans med en tjej, min kombo Sara. Idag var första gången sedan i onsdags som vi åt middag tillsammans, då ska tilläggas att vi har gemensamt matkonto. Vi hejjar mest på varandra i skolan, säger godmorgon, hej då och några sms - och då ska vi bo på 80 kvadrat, tillsammans. Det är sorgligt. Att vi inte ses oftare, att vi ska behöva planer ain kvällar för att umgås. men de tär ju tydligen så det är, två ambitiösta brudar som inte kan tacka nej till skolerbjudanden, aktiviteter och dessutom har en hög av skolarbeten. Om timmarna per dygn räcker till? Sällan.



Jag har klippt mig, igen. Spenderat alldeles för många hundralappar på att "hitta ny energi" genom att förändra och förbättra. Blont, nästintill askgrått. Och lugg, ja lugg igen. Trots att jag skulle spara ut - jag är kass på att stå fast vid mina beslut.

I helgen ska jag till Stockholm. Jag åker dit tillsammans med Johannes. I Stockholm ska jag träffa min mamma och syster, varför? Jo, min syster utbildar sig till konditor och ska tävla under chokladmässan där i helgen - hennes klass ska gemensamt göra en brudklänning i spansk choklad. Dessutom hoppas jag på lite shopping, en god drink och inte minst Mando Diaos skivsignering på söndag. Om jag vågar räcka fram skivan och be om deras autografer. Risken finns att inte ens Malin, "hon som alltid pratar" vågar göra det. Ja, ni vet - han den där Gustaf Norèn spelar ju tydligen i det bandet. Hur ska hon fixa det? Oh jo, det ska nog fixas. Knallröd i ansiktet och stum, men skivan ska hon bevara med sitt liv.

Nu ska jag fortsätta att svälja våltäkternas hemska historia, berättelser från unga flickor som blivit våldtagna - men där sällan förövarna blir dömda. För att flickan/kvinnan klädde sig olämpligt vid tillfället, var påverkad eller att det inte finns sperma att DNA testas. Det är SJUKT. En sjuk värld vi lever i, och det blir bara värre. Men killarna däremot, de blir skolans tuffaste killar, mest populära och alla tror på deras historia - att tjejen de misstänkts ha våldtagit är traktens "madrass".

Jag är förbannad, och jag ska fortsätta läsa. För recensionen äger rum på fredag, och jag har 100 sidor kvar.


Till sist vill jag säga följande: SNÄLLA lyssna på mitt nya program NÖJESMASKINEN imorgon kväll 19:00-20:00 i PiteFM, studentradion 92,8. Lyssna via nätet: www.pitefm.se .




Kärlek! ♥
/ Malin