En hyllning till Adam

Naglarna är svartmålade. Lacket hade blivit sådär äckligt småtjockt som gör det omöjligt att få till bra. Men det gör inte så mycket för jag har det bästa sällskapet. Adam Olenius, killen som sjunger i band som Shout out Louds och Tutankamon. Egentligen behövs det inte sägas mer, men jag gör gärna det ändå. Jag vill älska med hans röst i högtalarna. Jag vill måla kladdigt svart nagellack med hans röst i närheten och jag kan till och med tänka mig att städa i hans omgivning. I timmar har jag lyssnat på dessa band, om och om igen och jag tröttnar inte. Snarare tvärtom. Det gör mig pirrig i kroppen, lustfylld och glad. Precis som det behöver vara. Jag blir även frustrerad, hur dessa olika känslolägen kan samsas vet jag inte, men det kvittar. Bara Adam Olenius finns i rummet.

Imorgon ska vi busa, trixa, fixa och festa - på en måndag. Gustaf fyller 20 år och det ska absolut inte missas. Tyvärr kan jag inte avslöja så mycket än, med risk för att han läser min blogg. Men han har fått sitt första uppdrag där det i stora drag stod:
Befinn dig klockan 19.00 i hissen på nedersta våningen.
Följande saker ska du ha med dig:
• En halsduk • Ett tomt glas • En påse med samarin
• En hink • Ett läppstift • Ett häftstift.
Det ska bli kul. Födelsedagar är roliga och bra ursäkter för att glömma allt annat för en stund.

Nu ska jag sova för att vakna utvilad imorgon. Det blir en fullspäckad dag med innehåll som träning, en sväng på stan, kursutvärdering och trix & fix. Kul! Vi får se hur länge det svarta nagellacket får stanna imorgon..

/ Malin


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0