Oroshjärta.

Är ganska tom, tom och eländigt besvärad över mig själv. Jag mår inte dåligt alls, bara en stor äcklig klump i magen som vägrar att smälta och försvinna. Att se en dokumentär med Lars Winnerbäck gjorde klumpen inte mindre och att jag dessutom grät tillsammans med Miss Li i slutet var droppen. På någonting. Det var en fin dokumentär som fick mig att sakna en sommar mycket och ordentligt i stora portioner. Jag vet, de kommer fler somrar. Men de dröjer. Och kanske kommer aldrig de där varma sommarnätterna kännas på samma sätt igen. Vem vet, vem vet inte.

Tomas Andersson Wij sjunger i mina hägtalare nu om oroshjärtan. "Det du räds drar du till dig och det du jagar glider undan. Det du vill äga kommer en dag att äga dig och du kan kämpa ett helt liv. Utan att vinna en enda seger, du vet dom blodigaste krigen är alltid inbördeskrigen. Jag har hört dina rop och lagt svaren i ditt hjärta. Slutat sakna bortom molnen, nu är här. Oroshjärta."  Och kanske är det så, kanske inte. Rummet som är mitt är rörigt, dammigt och ganska charmigt. Utanför är det snö och väldigt kallt, på tvn sa de att det imorgon skulle bli väldigt kallt, alldeles för kallt. Långkalsonger har aldrig varit min grej, men ska tydligen bli min grej nu. det är en skön luft att andas här, krispig som Sara säger. Beskrivelsen får mig att tänka på någonting som går sönder, skört. Kanske är luften just det. Ömtålig.

Min dator är tom. Rensad, ren och ledsen. Just nu existerar ingen musik, nostalgiska bilder eller andra typer av minnen. Jag hoppas att de kommer tillbaka, så jag slipper bära allting i mitt huvud, det blir så tungt. Jag vill ha sol och varma stränder. Upplevelser och havet som granne. Pengar. Just nu är allting ett stort virrevarr av bubbel angående just pengar. Fick ett meddelande igår som vände mitt huvud upp och ned. Oroshjärta. Jag hoppas innerligt att det löser sig, annars kan tiden vara förbi. Pengarna kan vara förbi, men snälla låt det inte så förbli.



// Detta blev ett inlägg som är konstigt, förvirrande och kanske oläsbart. Men i vilket fall. Där har ni något att kanske själv fundera över, förstå eller bara blunda för. För en minut så känns i alla fall mitt oroshjärta lite lugnare. Och för er som ständigt undrar hur jag mår, det är bra. Men det kan alltid vara lite lite bättre. Sov gott.
Puss o Kram / Malin ♥

Kommentarer
Postat av: Anonym

Malin min vän, du är inte mer än mänsklig.

På ett eller annat sett ordnar sig det mesta här i livet.

Jag har läst ditt inlägg flera gånger, försöker läsa mellan raderna. Men jag tror inte att det finns något där. Ibland skriver man så att det bara ska komma ut från kroppen, det är bra. Låt det inte stanna inom dig, vare sig det är glädje eller sorg, dela det med dina nära och kära. Vi finns här för dig vare sig det ena eller det andra. Jag vet att jag finns här för dig iaf, så som jag vet att du finns här för mig.



Jag tänker på dig ofta. (inte minst nu när jag syr en klänning till dig;) )



Ta hand om dig, ring om det är något.

Puss Fatme

2009-01-15 @ 02:13:40
Postat av: Malin

Du är bäst Fatme. Och som du säger, "så som du vet att jag är där för dig". Ser fram emot en underbar klänning. Tack för både kommentaren och klänningen!



Puss!

2009-01-15 @ 10:36:55
URL: http://malinokristina.blogg.se/
Postat av: matilda

hoppas att allt ordnar sig vännen! tänker på dig. puss

2009-01-15 @ 11:41:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0