_

Jag skulle ju bara gå hem från Mattias efter ett par omgångar mario kart, när jag insåg att jag hade glömt min lilla usb-sak som jag surfar med (ja mobilt bredband alltså) i skolan tidigare ikväll när vi sände radio. Klockan var runt ett men eftersom jag inte var speciellt trött och inte ville gå runt och oroa mig för att den skulle försvinna tog jag cykeln upp till skolan. Lite konstig känsla att ta sig igenom tre passerkortsstationer med kod i skolan mitt i natten. Trots att man har ett kort känns det ändå på nåt sätt som om man bryter sig in. Skrämde upp mig själv lagom mycket inne i den mörka byggnaden så det var med skakiga fingrar och ett litet kaninhjärta som jag krånglade upp låset på cykeln när jag väl var ute igen. Pjuh!

Tog norra vägen hem eftersom den är lite mer upplyst. Ungefär vid friskis&svettis vinglade en ung man runt mitt i vägen med blod i ansiktet. Jag erkänner.. första tanken var att cykla ännu fortfare. När han sträckte ut handen och ångestladdat skrek "hjälp" efter mig hann någon tanke i stil med "jag är ensam tjej, han är en full kille som dessutom är större än mig" passera innan jag stannade. Stackarn sa att han hade blivit nedslagen på väg hem från krogen av ett gäng nazister. Bara för att han hade vänstersympatier. Flera killar mot en. För att de sammanlagt inte hade argumentationsförmåga stor nog att verbalt bråka vidare. Arg blir jag. Riktigt arg.

Följde i alla fall killen till polisstationen eftersom han hulkande frågade om jag kunde tänka mig det. Och nu tänker jag på hur svårt det här med civilkurage egentligen är. Min första tanke var ändå att cykla vidare. Trampa fort, fort vidare hem till tryggheten innanför den låsta dörren. Men någon instinkt sa åt mig att stanna. Och så här i efterhand känns det ändå bättre. Jag hade antagligen inte somnat lika gott på kudden om en stund om jag inte vetat att han var i tryggt förvar hos polisen. Men tänk om killen hade haft andra planer?

Nu borde jag sova. Fyllan i villan imorgon och jag ska hinna studera in min roll lite mer.

Sov gott!
// Kristina